Det var en gång en flicka som hette Sofia. Hon hade precis fyllt 15 år. Hon bodde med sin pappa, hennes lillebror Albin och hennes styvmamma i ett stort slott. Sofia och Albins mamma dog 2013. 

Sofia var inte som alla andra 15 åriga tjejer. Hon var lite annorlunda. Hon gillade inte att shoppa för massa pengar och var hellre hemma. Så hade det inte alltid varit. När Sofia bara var 13 år blev hon sexuellt trakasserad av en killkompis och det fick Sofia att förändra sig helt och hållet. Hon kände sig så fruktansvärt äcklig och rädd. Hon berättade aldrig för någon, därför förändrade hon sig själv istället.

När det hände gick hon med i ett gäng med bara tjejer och kvinnor som var emot sexuella brott mot kvinnor och flickor. Sofias bästa vän, som varit med om samma sak, var också med. Det hände i mycket tidigare ålder och inte bara en gång utan tre gånger. Hennes bästa kompis var lika gammal som henne och hon heter Marie. Även Marie var med i gruppen. De var även med i en förening som åkte iväg till länder där de har dåligt med rent dricksvatten. Där fanns dagar som Sofia och Marie följde med föreningen på resor till länder där det måste borras nya brunnar.

När Sofia var liten så berättade hennes mamma för henne att om man inte får vatten så kan man dö. Ända sedan den dagen har hon brytt sig om barn och rent dricksvatten. Sofia lärde Marie väldigt mycket om det, och just den faktan som Marie fått av Sofia gjorde att hon blev intresserad av att hjälpa till med att ge andra människor rent dricksvatten.

Deras senaste resa var till Bangladesh och där fick de borra sju nya brunnar, därför att det är ett så pass stort land. De hade med sig en hel del kläder till både barnen och de vuxna i Bangladesh för att det var många som behövde kläder. För det mesta så åkte de alltid hem med ett leende på läpparna, men på den senaste resan åkte Sofia hem arg och Marie glad. Sofia hade sett en flicka i trettonårsåldern som var gravid. Sofia gick fram till henne och frågade vilken månad hon var i och vem pappan var, då började flickan gråta och sa att hon hade blivit utsatt för ett sexuellt brott på sitt rum av sin pappa och han hade tvingat henne att behålla barnet. Han hotade med att slå flickans mamma om hon gjorde abort. Flickan berättade att hon hade blivit slagen av sin så kallade pappa för hon berättade för sin mamma att hennes mens var försenad. 

– Förstod din mamma att du var gravid då? frågade Sofia

– Ja, det gjorde hon. Svarade flickan.

Sofia hade ett fönster där hon brukade sätta sig när hon behövde tänka eller när hon bara ville vara själv. Hon satte alltid sig där när det hade hänt något som gjort henne arg och det hände ungefär sju gånger varje vecka. Det behövde liksom inte vara något större utan hon blev arg om någon sa att kvinnor och flickor för skylla sig själva om de blir utsatt för något brott. Hon blev speciellt arg när hon fick höra att kvinnor fick stryk för att deras barn inte lyssnade eller att flickor blev slagna för att de inte lyssnar på sina föräldrar eller andra vänner. Under dessa dagar var  det väldigt bra att hon hade sitt fönster där hon kan sitta. När Marie inte hittade Sofia så visste hon var Sofia fanns. Marie hade lovat att någon gång hjälpa Sofia att rädda jämställdheten, men det kommer att ta många år. Ungefär två år senare så sa Marie till Sofia att det inte gick att rädda jämställdheten på två år.

Nu är det år 2025 och Sofia hade lyckats med det som hon alltid kämpat för, att kvinnor och flickor ska få samma rättigheter som män. Alla har samma rättigheter nu eftersom Sofia gjorde sin röst hörd och att människor lyssnade på vad hon hade att säga. Marie trodde aldrig att det skulle gå och lösa, men ändå så lyckades Sofia med det. Marie sa till Sofia att hon var jättestolt över att ha just Sofia som bästa vän och att om hon fortsatte att kämpa så här så skulle hon klara allt. Hon räddade ju jämställdheten så då kan hon klara allt. Efter allt detta så levde alla lyckliga i alla sina dagar. 

Slut.