Det var en gång en pojke som hette Alexander. Alexander levde i en väldigt troende familj som bestod av hans mamma, pappa och syster. Alexander var själv inte speciellt troende och förstod sig inte på sina föräldrar. Familjen levde i ett stort vitt hus mitt ute i skogen utan någon kontakt med omvärlden. Alexander och hans syster hade det bra under deras uppväxt. De hade alltid mat på bordet och en tillvaro utan bekymmer. Han hade mycket tid över på dagarna och funderade därför ofta på vad han ville bli när han blev stor. Eftersom Alexander inte stötte på några problem under barndomen hade han svårt att förstå vad det fanns för olika arbeten som han kunde livnära sig på.  

En dag skulle allt förändras för Alexander och hans syster. Vad som såg ut att vara en vanlig dag förändrades snabbt och blev istället den mest dramatiska dagen i hela deras liv. Alexanders syster skulle bli bortgift med en kille från deras hemland. Det var ett omvälvande besked för Alexander och hans syster. Beskedet satte genast igång tankar hos Alexander och han började även bli orolig hur hans liv skulle påverkas av beskedet. 

Alexander såg besvikelsen och rädslan i sin systers ögon över att behöva bli ett offer för en så idiotisk religiös tradition. Mötet med systerns nya man skulle vara om sex månader och under denna tid skulle Alexanders syster försöka acceptera det faktum att hon skulle bli eskorterad till sitt hemland för att spendera sitt liv med en helt främmande man. När Alexander fick reda på hur lång tid han hade kvar med sin syster kände han i ren desperation att det fick vara nog. Han kände att något behövdes göras åt situationen och om det var någon som skulle förhindra giftermålet från att bli till verklighet så skulle det vara han. Alexander visste att om han skulle hindra giftermålet skulle han även bidra till att förhindra andra giftermål och på så sätt bidra till en mer hållbar utveckling och framför allt en mer jämställd värld.  

Alexander försökte först prata med sina föräldrar men insåg rätt omgående att beslutet inte var förhandlingsbart och att giftermålet skulle träda i kraft om sex månader. Alexander var så besviken på sina föräldrar att känslorna bara svämmade över. Han visste inte hur han skulle ta sig till för att förhindra giftermålet. Därför bestämde sig Alexander för att prata med sin syster om situationen för att veta vad hon tänkte och kände om det hela. Alexander gick upp för den knarrande trappan och desto närmare han kom sin systers rum hörde han ett allt starkare ljud. Han förstod inte var ljudet kom ifrån och blev allt mer orolig. När Alexander väl kom fram till sin systers rum slängde han upp dörren och såg hur hon packade ihop sina saker och hur hon förberedde sig för att rymma ifrån huset. Alexander satte sig ner vid sin syster för att lugna ner henne. “Ska vi inte komma på en flyktplan tillsammans?”, sa Alexander. “Det låter som en strålande idé”, svarade Alexanders syster. “Bra, för jag har redan gjort klart en flyktplan som vi kan genomföra vid gryningen”, sa Alexander. “Vad bra!. Hur ska flykten gå till?”, svarade Alexanders syster.“När mamma och pappa beger sig ut i skogen imorgon så sticker vi. Det vi ska ta med oss är varsin väska med kläder, tillräckligt med pengar för att ta sig in till närmsta stad och en mobiltelefon”, sa Alexander. “Vilken bil ska vi ta?”, undrade Alexanders syster. “Vi tar den vätedrivna bilen. Gå och lägg dig nu för att vi ska gå upp tidigt imorgon”, svarade Alexander. 

Gryningen var kommen och Alexander och hans syster var redo för att rymma ifrån huset och ge Alexanders syster ett liv som var värt att leva. Föräldrarna begav sig som väntat ut i skogen för att arbeta och Alexander och hans syster tog då sina saker och lastade in i bilen. Det var med vemod som de startade bilen och åkte iväg från huset som de hade haft en sådan fantastisk och problemfri uppväxt i. Under den långa färden genom den täta och läskiga skogen hann dem reflektera och diskutera igenom hur de skulle få fram sitt budskap till andra familjer. De kom fram till att de ville skapa en grupp där folk från samma religion som dem kunde vara med och dela med sig av sin berättelse. Sedan skulle de sprida budskapet så att samhället fick ta del av deras grupps berättelser och förstå allvaret i frågan.  

Tillslut kom de ut från den täta och läskiga skogen och in kom de i ett samhälle som de aldrig tidigare hade skådat. De hade aldrig sett en sådan stor stad förut eftersom att under deras uppväxt hade de enbart lekt omkring och hjälpt deras föräldrar med skogsarbete. “Wow! Kolla så mycket folk som går på gatorna”, sa Alexander. “Jag har aldrig sett så mycket människor i hela mitt liv”, svarade Alexanders syster. “Inte jag heller, men hur ska vi hitta personerna som kan hjälpa oss? Vi känner ingen i denna staden.”, sa Alexander. “Vi kan åka till kommunhuset, politikerna kan säkert hjälpa oss”, svarade Alexanders syster. “Det låter som en jättebra idé. Vi åker dit nu direkt”, svarade Alexander. När de var framme utanför kommunhuset insåg Alexander och hans syster att de bara var några steg från det viktiga mötet som kanske skulle avgöra frågan om barnäktenskap. Alexander och hans syster hoppades på att politikerna skulle sprida deras budskap och ta upp frågan om barnäktenskap. Mötet började gå mot sitt slut och politikerna sa att de skulle höra av sig via telefon. När Alexanders syster hade gett dem hennes mobilnummer avlutade dem mötet. Alexander och hans syster kände sig lyckliga och de trodde verkligen att mötet med politikerna skulle förändra inte bara deras liv utan även livet för unga flickor ute i världen som tvingas in i barnäktenskap.  

Dagarna gick och politikerna hade fortfarande inte hört av sig. Alexander och hans syster blev allt mer förtvivlade och kände en rädsla av att tvingas åka tillbaka till deras föräldrar. “Vad ska vi ta oss till?”, sa Alexander. “Jag vet inte mina kära bror. Det enda jag vet är att vi inte kan återvända hem”, sa Alexanders syster. “Vi måste hitta människorna som är i samma situation som oss. Politikerna kan inte sätta sig in i vår situation”, sa Alexander. De tänkte och tänkte för att komma på andra sätt att sprida sitt budskap. Plötsligt fick de en briljant idé. “Jag vet vad vi ska göra Alexander!”, sa Alexanders syster. “Vadå?”, undrade Alexander. “Vi åker till skolorna och sprider vårt budskap där. Där måste finnas barn som befinner sig i samma situation som oss”, sa Alexanders syster. “Det är en jättebra idé. Vi åker dit på en gång”, svarade Alexander. 

Skolorna var beredda att lyssna och allt fler unga flickor tog sig modet att dela med sig av sina berättelser. Gruppen växte snabbt och tillsammans hade de efter ett tag bildat en grupp med 50 fantastiska unga flickor som var och en hade en alldeles unik historia att dela med sig av. Det var inte bara i staden som budskapet spred sig. Tack vare en video som gruppen publicerade på sina sociala medier spred sig budskapet även runt om på internet vilket gjorde att miljontals människor fick ta del av gruppens berättelser. Tidningarna ringde och alla pratade om den nya gruppen som satte barnäktenskap och jämställdhet i fokus. Hela världen såg vad som började att hända. Gruppen hade kommit att bli en stor förebild för de unga flickorna runt om i världen som vill få sin röst och sin berättelse hörd. De unga flickorna banade vägen för en framtid där jämställdhet skulle stå i fokus. De flesta familjerna slutade att låta deras döttrar ingå i barnäktenskap och man lät istället ens döttrar att välja fritt om man ville gifta sig och isåfall med vem man ville gifta sig med. 

Alexander och hans syster var stolta över sig själva och vad de åstadkommit. De kände dock att de var något som fattades och beslutade sig därför för att åka tillbaka till sina föräldrar. De satte sig i bilen och lämnade gruppen för tillfället. De begav sig in i skogen och när de kom fram till huset där de växt upp stod deras föräldrar där med öppna armar. De var så stolta över vad deras barn hade åstadkommit och var ångerfulla för sina tidigare beslut. 

Alexander, hans syster och deras grupp fick sina röster hörda. Tack vare detta fick miljontals flickor världen över ett liv värdigt att leva. Gruppen fick senare namnet “De unga flickornas röst”. De unga flickornas röst kommer för evigt finnas kvar i våra hjärtan. 

SNIPP SNAPP SNUT SÅ VAR SAGAN SLUT!