Det var en gång en pojke som bodde i ett litet samhälle i utkanten av en stor stad. Han hette Alex och levde ett helt normalt liv med sina föräldrar och sin lillasyster i ett litet gult hus.

En dag gick Alex längs strandkanten i stan. Havet som en gång brukade vara vackert har nu plast som guppade längs vågorna. I skolan har Alex haft ett projekt under dagen som gick ut på att skapa en mask. När han skulle visa upp sitt projekt för klassen blev han utskrattad eftersom hans mask inte var i närheten lik sina klasskamraters masker. Detta fick honom att bli ledsen och därför kastade han sin mask i vattnet. Men något skedde i samband med detta för vattnet kastade tillbaka hans mask. Alex blev förbryllad över vad som precis hände, tog sin mask och sprang hem.

Senare den dagen sändes det nyheter på TV och Alex tyckte mest det var det gamla vanliga tjatet om den globala uppvärmningen ända tills en nyhet om stranden togs upp. Kvinnan på TVn berättade hur det nedskräpade havet höll på att dö och att det krävdes ett mirakel för att rädda de. Efter nyheterna gick Alex och lade sig på sitt rum i hopp om att sova. Alex stängde ögonlocken men öppnade dem lika snabbt igen för någonting lös upp rummet i en stark guldig nyans. Ur skolväskan stack masken upp som inte längre är mörkblå utan lysande gul. Han rusade upp ur sängen och tog masken med sig in till badrummet. Han satte på vattnet och sköljde ansiktet. Någonting med masken fick han att vilja ta på sig den. Försiktigt tog han på sig masken som nästan fäste sig i ansiktet på honom. Plötsligt kom han att tänka på att vattnet rinner från kranen men i samband med den tanken slutade vattnet rinna. Någonting med masken har gjort att han kan kontrollera vatten och plötsligt fick Alex en idé. En lösning för att rädda havet. 

Dagen därpå begav sig Alex ner till stranden för att prova sin nya lösning. Han tog på sig sin egengjorda mask och tittade ut över det mörka blåa havet. Runt omkring havet hade folkmassor samlats i sällskap av reportrar. Alex försökte koncentrera sig på havet och hitta en rytm i takt med vågorna. Plötsligt skedde något. Vågorna började styras efter Alex tankar. På ett rytmiskt sätt började havet spola upp plast via vågorna. Reportrar och folkmassor tittade ivrigt på när Alex använde sina nyfunna krafter för att rädda havet.

Sanden fylldes av plast i olika slag och människorna omkring började samla ihop resterna. Inom kort slutade det spolas upp plast och Alex tog av sig sin mask. Han hade räddat havet och löst ett av de globala miljöproblemen med hjälp av sina medmänniskor i staden.