”Spegel, spegel på väggen där” – inspiration till fantasi och kreativitet

Att höra sagor är en väg till språkutveckling. Vi har läst ”Snövit” högt tillsammans, samtalat och fått oss ett gott skratt då jag (Maria) prövade olika röstlägen, bland annat för att låta som den elaka drottningen. 🙂

Under samtalen har vi närläst och talat om sagans kännetecken, bland annat magiska tal 3 och 7, övernaturligheter (en spegel som pratar), det goda som segrar över det onda, det förgiftade äpplet som symbol, tre prövningar (på det tredje försöket förgiftades Snövit), att allt reder upp sig i slutet osv. Efter närläsningen har vi tränat på att återberätta med egna ord och samtalat om att det finns olika versioner av Snövit. I sammanhanget lyfte vi fram källkritiken igen; precis som då vi undersökte Rödluvan på Youtube. Vi samtalade om likheter och skillnader mellan olika texter och filmer. Den nya filmen om Snövit kom på tal som skiljer ut sig eftersom den har mer fantasyinslag.

Utifrån arbetet med Snövit har vi tillsammans vidareutvecklat förståelsen för hur man kan bygga upp en berättelse. Början, mitten; med händelseförlopp (tre prövningar) och därefter lösning/avslut. Vidare har vi pratat om karaktärer, eventuella”hjälpare” och tänkbara framtidsmiljöer i framtidssagorna där teknologin utvecklats än mer; flygande bilar, robotar med mänskliga egenskaper (AI), skyskrapor, gröna städer, liv på mars, bo på månen med mera. I framtidssagorna utgår eleverna från sina erfarenheter och intressen och kopplar ihop det med ett eller flera globala mål.

Snövit har hjälpt oss att bli säkrare på sagans kännetecken, vilket är bra när vi ska skriva våra egna sagor om framtiden. Det är bråttom nu om vi ska hinna göra världen till en bättre plats för alla. Således fullt fokus på fantasi och kreativitet. Vi har ett viktigt uppdrag – att skriva fram en förändrad värld. Snipp, snapp, snut, nu är det här inlägget slut. 🙂