Jag vaknade upp och tittade ut genom fönstret. Allt var blått. Över mig flög flygplan, elbilar och robotar så nära att det kändes som de rörde vid mig. Allt var nytt. Jag visste inte längre var jag var. Det var vatten överallt, nästan som jag flöt på jorden. Jag var förvirrad och visste inte var jag skulle ta vägen.

Jag mötte en främling. Han såg skräckslagen ut som om han hade vaknat upp ur en kuslig mardröm. Tårarna rann och hans kropp var som förstelnad. Ansiktet glänste av fuktighet.    

 – Vad är det? Frågade jag. Han kunde knappt tala. Det var helt stelt i munnen på honom.

– Jag är livrädd svarade han.

– Va inte det svarade jag, vi gör detta tillsammans. Det lugnade ner honom.

Vi gick och gick och hade inte någon aning om var vi var någonstans. Men helt plötsligt rös jag till. Det var som om vattnet började stiga mer och mer. Men det kanske bara var en känsla. Vi gick hem för vi visste inte någon annan väg. Han kunde inte hitta hem till sig och han hade ingen som kunde hjälpa honom.

Vi gick in i min lägenhet, men allt blev tungt i huvudet. Det kändes som vi flöt på jorden. Vi tittade ut och såg fullt med vatten som flöt omkring. Vi behövde göra någonting. Ingen fick mista livet. Vi tog alla människor och fyllde elbilarna, flygplanen och robotarna med så många vi kan för att rädda dem. Men vi stötte på ett problem. Alla kunde inte åka med. Vad ska vi göra nu, tänkte jag. Ingen får vara kvar här för då vet vi inte om de klarar sig. Vi försökte få alla att försiktigt klättra upp på byggnaderna till elbilarna, flygplanen och robotarna kom tillbaka. När vi väl fick upp alla trodde vi att det var över, men det var det inte.

Byggnaderna började flyta över vattnet och då kände vi bara att detta kommer inte gå. Tänk så kommer inte flygplanen, robotarna och elbilarna tillbaka i tid då kanske vi drunknar här och det vill vi inte. Alla var så rädda och det var inte kul. Här var  människor som hade ett långt liv framför sig och de var rädda att mista livet. Jag försökte lugna ner alla för de var så rädda och då såg vi att planen kom. Alla rusade in för att de ville komma till en bättre värld. Till slut fanns det bara en plats kvar och vi var två. Jag valde att den andra skulle få följa med. Sedan fick vi se om de hann i tid, annars…