I en mörk, kuslig skog långt borta där himlen var grå och regnet öste ner låg en unken liten by. Folket i den unkna byn led, de hade varken tillgång till pengar, mat eller rent vatten. De kämpade dag som natt för att överleva och föräldrarna i hushållen gjorde allt för att försörja sin familj. Lite djupare in i den mörka, kusliga skogen fanns en lite större by där husen var större och mer välutrustade för det dåliga vädret. Det var ett område där de allra rikaste i landet hade råd att bo, men det var inte många rika i detta land. Genom byn gick en stor grusväg som ledde fram till ett stort, praktfullt, grått stenslott där skogens högsta chef, John satt och njöt av sina rikedomar.

En kväll möttes området som kallades Sherwoodskogen av ett otäckt oväder, det blixtrade och dundrade uppe i himlen. De flesta låg och sov förutom en man, Robin Hood. Robin var en fattig rövare som inte dödade någon som inte först gett sig på honom och han var emot våld mot kvinnor och barn. Robin var en mycket skicklig bågskytt och en intelligent man. Just denna kväll var han i Sherwoodskogen. Robin tog fram sitt rep som han hade i sin bruna säck på ryggen, fäste det på en pil och sköt repet genom en hake på toppen av ett av Johns slottstorn. Han klättrade försiktigt upp för den stora, kalla och steniga slottsväggen. Väl uppe på slottskanten såg han något som fick honom att häpna, han såg alla rikedomar den högste chefen hade och han såg också den fattiga lilla byn längre bort, där gick folk dystert hem och har genomlidit ännu en dag utan mat.Den högste chefen John har länge haft ett rykte om att ta alldeles för hög skatt och alla pengar gick till honom, han gjorde inget för att hjälpa de fattiga eller samhället, de fick klara sig så gott de kunde bara han själv hade det bra. De som inte betalade skatt skulle John slänga i fängelset. Detta skulle Robin nu göra allt för att sätta stopp för. Han började med att stjäla pengarna från John och delade ut det bland de fattiga, men det märktes och Robin Hood blev nu efterlyst i hela landet.

Eftersom Robin hjälpte folket ville ingen avslöja vart han höll sig gömd, däremot fortsatte John att ta skatt och nu mycket högre skatt än innan för att straffa befolkningen. Kyrkan samlade ihop pengar från den rikare byn för att ge till de fattiga, men den kyrkan brände John ner. Händelsen fick Robin Hood att koka av ilska och han begav sig till slottet och John för att på ett ärligt och fredligt sätt förklara hur det låg till och vad som känns mer rätt, men John som var mycket egoistisk gav sig inte och fortsatte ta ut höga skatter från befolkningen. Robin Hood gjorde då upp med några av sina vänner för hur de ska göra för att rädda samhället från den elaka tyrannen som John faktiskt var. De började med att öva på att slåss, för det behövdes i självförsvar även fast de gärna undvek våld så gott de kunde.

En dag när de övade på att slåss ute i skogen kom en liten flicka förbi, hennes namn var Belle. Hon frågade vad de gjorde och Robin förklarade att de övade på att slåss för att kunna få ner John från tronen. Belle sa då att våld aldrig kommer lösa något, våld ger inte världsfred. Belle var ett av barnen från den fattiga byn och hon, likt de andra barnen i byn hade inte råd att gå i skolan, men det gjorde inte henne mindre klok för det. Idag hade hon hade varit och spionerat på de rika barnen som har råd att gå i skolan och de hade pratat om den stora världen utanför småbyarna och att man kunde bli vad som helst i den stora världen. Hon ville bli en förespråkare kring globala frågor. Hon ville göra världen till en bra plats för alla människor, alla skulle accepteras och inte dömas utifrån hur de ser ut eller vart de kommer ifrån. Sedan gick Belle hemåt. Robin och hans vänner fick en riktig tankeställare, en sån liten tjej med så mycket intelligens fick de att tappa hakan. Hur skulle dem nu göra? De måste ju göra något för att förändra men nu utan att använda våld.

Morgonen därpå vaknade Robin till ljudet av regnet utanför, allt han kunde tänka på var vad Belle hade sagt, han behövde leta upp henne och prata med henne igen, hon kanske visste vad de skulle göra för att få stopp på fattigdomen och sätta stopp för John och hans beroende av makt och pengar. Robin begav sig med snabba steg till den fattiga byn, där var en bonde som gjorde allt för att skydda sin skörd som låg i en stor pöl med vatten. Robin erbjöd sin hjälp men bonden litade inte på honom, kanske var han en av Johns vakter som skulle kräva mer pengar. Robin sa att om han ville ha bondens pengar skulle han använt sig av våld för att få det och inte erbjuda sin hjälp. Bonden log och Robin hjälpte honom. Därefter frågade Robin om han visste vart Belle och hennes familj bodde, bonden pekade mot ett hus. Huset var nästan nedgånget, det var lutande och lite ruttet, taket bestod bara av halm. Robin närmade sig huset och knackade försiktigt på dörren. Belle öppnade dörren och kikade ut, när hon såg att det bara var Robin öppnade hon glatt upp dörren. Inne i huset låg hinkar överallt och från taket droppade det vatten. Robin tyckte synd om mamman som blandade ihop växter och blad hon hittat i skogen och som skulle bli dagens frukost. Robin förklarade att han ville prata med Belle om det hon sagt dagen innan. Mamman bad snabbt om ursäkt för sin dotter och sa att hon brukar säga konstiga saker. Robin förklarade att det Belle hade sagt var mycket intelligent och att han behövde hennes hjälp. Belle och Robin pratade länge, diskuterade och funderade.

Till slut kom de fram till hur de skulle göra för att lösa ojämlikheten. De skulle låta folket berätta vad de tyckte om sin livssituation och tillsammans skulle de säga emot John och hans sätt att styra för ensam är man inte så stark. Sagt och gjort, Robin och Belle samlade ihop mängder med folk och begav sig till slottet. De demonstrerade dag som natt utanför Johns slott, till slut orkade inte John med tjatet och sa att han skulle sluta ta så hög skatt, men han skulle behålla det han redan hade. Då steg Belle fram och sa att visst kan han behålla pengarna men bara om han lägger det på att bygga upp samhället som han förstört, det gick John konstigt nog med på. Sakta men säkert utvecklades samhället till det samhälle Belle alltid drömt om, husen var hela, de hade råd att gå i skolan och alla hjälpte varandra. De utvecklade senare även en demokrati och Belle blev politiker som ofta fick resa till andra länder. Robin, får vi inte glömma, han som älskade att leva enkelt och på resande fot fortsatte resa runt men gjorde stopp här och där för att förespråka om globala samarbeten och fred på jorden.