Det var en gång en flicka som hette Sofia och hon hade precis fyllt 15 år. Hon bodde med sin pappa, hennes lillebror Albin och hennes styvmamma i ett stort slott. Sofia och Albins mamma dog 2013 och det var för 10 år sedan.

Sofia var inte riktigt som alla andra 15 åriga tjejer. Hon var lite annorlunda. Hon gillade inte att shoppa för massa pengar och var hellre hemma. Så har det inte alltid varit. Det är nämligen så att när Sofia bara var 13 år så blev hon sexuelt trakaserad av en killkompis till henne. Och detta fick Sofia att förändra sig helt och hållet. Hon kände sig så fruktansvärt äcklig och rädd så hon berättade aldrig för någon, därför förändrade hon sig själv istället. Ända sedan det hände gick hon med i ett gäng med bara tjejer och kvinnor som är emot sexualla brott mot kvinnor och flickor. Sofia har en bästa vän som varit med om samma sak, men det hände i mycket tidigare ålder och inte bara en gång utan tre gånger. Hennes bästa kompis var lika gammal som henne och hon heter Marie. Även Marie är med i gruppen för flickor och kvinnor som är emot sexuella brott mot kvinnor och flickor. De är även med i en förening som åker iväg till länder där de har dåligt med rent dricksvatten. Där finns dagar som Sofia och Marie följer med föreningen på resor till länder där det måste borras nya brunnar.

När Sofia var liten så berättade hennes mamma för henne att om man inte får vatten så kan man dö. Ända sedan den dagen har hon brytt sig om barn och rent dricksvatten. Sofia har lärt Marie väldigt mycket om det, och just den faktan som Marie fått av Sofia gjorde att hon blev intresserad av att hjälpa till med att ge andra människor rent dricksvatten. Deras senaste resa var till Bangladesh och där fick de borra sju nya brunnar, därför att det är ett så pass stort land. De hade även med sig en hel del kläder till både barnen och de vuxna i Bangladesh för att det var många som behövde kläder där nere. Och för det mesta så åkte de alltid hem med ett leende på läpparna, men på den senaste resan åkte Sofia hem arg och Marie glad. Sofia hade sett en flicka i trettonårsåldern som var gravid, så Sofia gick fram till henne och frågade vilken månad hon var i och vem pappan var, då började flickan gråta och sa att hon hade blivit utsatt för ett sexuallt brott hemma på sitt rum av sin pappa och han hade tvingat henne till att behålla barnet. Han hotade med att slå flickans mamma om hon gjorde abort.  Flickan berättade även att hon hade blivit slagen av sin så kallade pappa för hon berättade för sin mamma att hennes mens var försenad. 

– Förstod din mamma att du var gravid då? frågade Sofia

– Ja, det gjorde hon. Svarade flickan.

Sofia hade ett fönster där hon brukade sätta sig när hon behövde tänka eller när hon bara ville vara själv. Hon sätter alltid sig där när det har hänt något som gjort henne arg och det händer ungefär sju gånger varje vecka. Det behöver liksom inte vara något större utan hon kan bli arg om någon säger att kvinnor och flickor för skylla sig själva om de blir utsatt för något brott. Hon blir speciellt arg när hon får höra att kvinnor får stryk för att deras barn inte lyssnar eller att flickor blir slagna för att de inte lyssnar på sina föräldrar eller andra vänner. Dessa dagarna så är det väldigt bra att hon har sitt fönster där hon kan sitta. När Marie inte hittar Sofia så vet hon var Sofia finns. Marie har lovat att någon gång hjälpa Sofia att rädda jämställdheten, men det kommer att ta många år.

Ungefär för två år sedan så sa Marie till Sofia att det inte gick att rädda jämställdheten på två år. Nu är det år 2025 och Sofia har lyckats med det som hon alltid kämpat för, att kvinnor och flickor ska få samma rättigheter som män. Alla har samma rättigheter nu bara för att Sofia gjorde sin röst hörd och att människor lyssnade på vad hon hade att säga. Marie trodde aldrig att det skulle gå och lösa på mindre än två år men ändå så lyckades Sofia med det. Marie sa till Sofia för ungefär en vecka sedan att hon var jättestolt över att ha just Sofia som bästa vän och att om hon fortsätter kämpa så här så klarar hon allt. Hon räddade ju jämställdheten så då kan hon klara allt. Efter allt detta så levde alla lyckliga i alla sina dagar. 

Slut.