Det var en gång en hjälte som hette Max. Han bodde i Tyskland som ligger i Europa. Max var en anonym hjälte som hjälpte människor. Max var synsk och kunde se in i framtiden. En dag såg han att om exakt tre veckor och tio timmar skulle alla i hela vida världen bli fattiga. Människor blev mer lata för varje dag, inga gick till sina jobb mer, dom stannade hemma. Han såg att alla inklusive presidenter och kungar skulle sluta jobba och pengarna skulle försvinna. Max bestämde sig för att då bli offentlig och berätta för alla människor om sina syner. Han hängde upp planscher på träden där han berättade om sina uppenbarelser och om vem han.

Ingen av människorna trodde på Max och hans övernaturliga egenskaper. Han kämpade och kämpade för att få de att tro på honom, men ingen trodde på det. Max gav då upp, han orkade inte bli utskrattad av alla. Men det fanns ett litet barn, han hette Elias, han trodde på Max. Han försökte övertyga sina föräldrar.

“Mamma, pappa tänk om Max har rätt, då kommer vi alla att bli fattiga” sa Elias.

“Men tänk om han ljuger då, Elias du måste inte tro på honom, han vill bara skrämmas” sa pappa.

Pappa var ganska fundersam, han höll handen vid skägget, hans blick var fokuserad på en och samma sak. Han anade det eftersom folket började bli allt mer slappa men samtidigt inte.

Dagen efter skulle Elias gå till skolan, vägen var ganska lång, han gick igenom skogar, mörka vägar, det fanns inga människor som jobbade med säkerhet där som vanligt. Han var ganska rädd efter de skrämmande nyheterna som han fått höra från Max. Han fortsatte att gå, han vände sig om igen men ingen var där. Han kom fram till skolan och sprang direkt till sin lärare.

“Fröken, jag gick precis igenom skogen och ingen av kontrollanterna var där, sa han.

“Du bara inbillar dig Elias, du har hört om Max, men det är inte sant”.

Elias började tänka för sig själv, det kanske inte var sant.

Dagen efter hände samma sak, fast idag var det läskigare, det fanns ingen som kunde fixa lamporna för ingen jobbade. Han fortsatte att gå. Han kände på sig att Max verkligen hade rätt, Elias började skrika, han blev så rädd. Nu visste han att Max hade faktiskt rätt. Elias var så rädd. En timme senare kände Max på sig att något inte stod rätt till. Elias föräldrar hade fått ett samtal från skolan:

”Ja hallå, är det Elias mamma jag talar med? Sa fröken.

”Ja det är jag, sa mamma”.

”Ja vi misstänker att Elias är väldigt rädd under skoldagen, han tror att vi alla kommer bli fattigare. Detta gör att han skrämmer upp de andra barnen”.

Den dagen fick ingen lön, det fanns ingen som kunde dela ut lönen. Nu trodde alla verkligen på Max. Max bestämde sig för att ha en föreläsning för alla.

”Ja, ingen av er trodde på mig, nu tror ni! Vi alla måste samarbeta för att inte bli fattiga!!

”Alla började skrika av glädje, Elias springer upp till Max och kramar honom.

”Jag trodde på dig, sa Elias!”

”Max blev då glad, ja och på grund av dig kommer vi inte bli fattiga!”

Dagen efter gick alla till sina jobb, ingen skulle bli fattig.

Efter ett par dagar kontaktade kommunen Max. De ville tacka honom för allt han gjort och ville ge honom lönepengar.

”Behåll de, sa Max”.

Det finns andra som behöver de mer än mig!”