Sam vaknar upp till väckarklockan som ringde ett väldigt irriterande ljud i hennes känsliga öron. Hon öppnar långsamt ögonen och vrider sin kropp mot sidan, sträcker ut sin arm för att stänga av klockan. Hennes rum är kallt med äckliga kräkgula väggar där tapeterna nästan är helt avdragna. Med en irriterad röst säger hon ’’Snälla var tyst med dig.’’ Klockan är 6:00 på morgonen och hon måste gå upp för att fixa sig innan hon missar tåget till sin skola. Sam pluggar till att bli polis.

Samhället är så fattigt och hemskt att Sam tvingar sig själv att bli polis bara för att skydda sig själv och hennes son. Hon stönar och försöker lyfta sig upp från den varma och mjuka sängen. Hennes ögon är röda från att vara nyvaken samt att hon var uppe hela natten och pluggade. ’’Jag orkar inte!’’ säger hon och faller bakåt igen och landar i sängen med ryggen först. ’’Asså de är år 3019!’’ Muttrar hon till sig själv med en mörk röst. ’’Man bör tro att någon skulle ha kommit på en uppfinning tills idag som gör att man kan plugga medan man sover…’’ Sam sluter sina ögon igen och börjar fantisera om hennes sjuåriga son Alek som nyss följt med sin moster till Paris. Hans svarta hår, mörka hy och ögon som sken som guld i solen är allt som Sam kan tänka på innan hennes alarm går igång igen. ’’Uh…mitt liv är ett under.’’ Hon kollar på klockan igen och märker att det redan är 07:10. Snabbt som en blixt flyger hon upp ur sängen, tar på kläder och bultar ut genom dörren. Det är fortfarande mörkt ute och vinden är iskall. Det känns nästan som att små nålar sticker en när vinden blåser förbi. Sam står vid tågstationen redo att åka vilken minut som helst. Hon ser ett gäng killar som försöker tuffa till sig när en liten blond kille går förbi dem. Den blonda pojken ser ut att vara runt 13 år gammal medan de andra ser ut att vara 19- 22 år. Hennes gröna ögon riktar sig rakt in på en av killarna som verkar vara ledaren av hela gänget. Han är lång med brunt hår och har en fattig liten mustasch. Killarna börjar babbla mot den blonda pojken som om att han var ett hot mot deras framtid.  Självklart så försöker han ignorera dem och går vidare. Sam känner hur hennes blod börjar koka när en av de äldre killarna springer upp och tar hans ryggsäck. Alla börjar skratta när en massa papper ramlar ut och svävar iväg med vinden. Hennes blick är fast på alla fem killar som står och puttar pojken omkring. Innan Sam kunde tänka klart så springer hon upp till dem och slår ner mannen som höll i väskan. Det hände så snabbt att Sam själv inte kunde förstå vad hon just gjort. Han faller till marken och resten av gänget springer iväg snabbare än någonsin.‘’Gör det igen så kommer jag knocka sönder dig! FATTAR DU?!’’ Hon står ovanför honom och stirrar rakt igenom hans ögon med en brinnande blick. Han nickar och håller sin hand ovanför ögat där Sam slog till honom. ‘’Ge dig iväg nu unge innan jag slår till dig igen!’’ Sams röst är allvarlig och väldigt hög. Det visar att hon faktiskt menar allvar och är inte rädd för att slå honom igen. Killen reser sig upp och säger förlåt till den yngre pojken innan han springer iväg utan att titta bakåt. Pojken plockar upp alla sina papper och tackar Sam innan han ger sig iväg till sin plats. Sam går tillbaka och sätter sig på en bänk medan tåget kommer in och stannar.

På skolan sitter Sam ensam i ett hörn. Hon läser i sin bok, men kan ändå inte sluta tänka på vad som hände på stationen. Hennes ögon slocknade ännu en gång och hon somnar till för ett par minuter innan en röst hörs. Det är en kvinnlig röst, väldigt mjuk och välkomnande, men ändå störig på ett bra sätt. ‘’Hallå! Sam hör du mig?’’ Sam vet exakt vem det är som försöker störa henne. ’’Lämna mig ifred Ciara!’’ Muttrade Sam medans hon försöker gömma ett leende på läpparna. Ciara skrattar och klappar Sam på kinden. ‘’Jag kan se att du skrattar, kom nu innan vi blir försenade.’’ Sam tittade på Ciara och reste ena ögonbrynet. ’’Får du betalt för att vara såhära jobbig eller?.’’ Sa hon och drog ner luvan över huvudet. ‘’Hahaha väldigt roligt, som alltid’’ flinade Ciara lite för sig själv.  1..2..3.. sen var Sam över Ciaras axlar. ‘’VAD EXAKT GÖR DU!?’’ Sköt Sam till när hon märkte att Ciara hade lyft upp henne. Ciara säger inget, hon bara ger Sam ett snuskigt leende. ‘’NÄHÄ DU! SLÄPP NER MIG NU!!’’. Sam ålar allt vad hon kan för att komma fri men åt ingen nytta. ‘’Vår lektion börjar om 5 minuter, jag tänker inte komma försent på grund av dig igen!’’. Med ett leende på läpparna började Ciara gå iväg med Sam hängandes på ena axeln. Klockan är nu sex på kvällen och Sam beger sig av till tågstationen, som alltid. Det är mörkt. Det är kallt. Det finns inga bilar på vägarna eller folk som går på gatorna. Alla vet att det är som farligast att gå på nätterna inne i stan. Sams jacka kan knappt skydda henne från de iskalla vindarna som blåser starkare än innan. Händerna är kalla och nerstoppade i jackfickorna. De svarta dreadlocksen svävar med vinden. Halvvägs till stationen hör Sam ett litet ‘’pling’’ komma från hennes mobil som låg i fickan. Hon kollar på mobilen och ser att hon har fått ett medelande från Alek. ‘’Hej mamma! Det är Alek 🙂 Jag mår bra och har jättekul i Paris med moster! Jag saknar dig så mycket, vill att du ringer till mig innan det är läggdags, snälla!’’. Sam skrattar lite för sig själv när hon läst färdigt meddelandet. Alek är Sams första och enda barn, hon skulle kunna ta över hela världen bara för hans skull. Alla på hela gatan där de bor vet vem Alek är, de kallar honom för änglabarnet eftersom han är så snäll och har än så länge inte bråkat med någon på kvarteret eller gjort några stygga saker. Sams ögon börjar smått skina upp med tanken på hur mycker han älskar henne. Hon är den enda föräldern han har. Aleks pappa finns tyvärr inte i Aleks liv. Den kalla och kyliga marsnatten gick han iväg med en annan kvinna när pojken precis hade blivit född. Massa regn och skrik. Sam torkar bort de små tårarna och fortsätter att gå vidare till stationen.

Två timmar senare är Sam äntligen hemma igen i sin äckliga lilla lägenhet. Hon kastar av alla kläder och hoppar in i duschen. Vattnet är inte exakt varmt men Sam står ut med det ändå. Inne i duschen tänker hon på hur hennes framtid kommer att vara efter hon har blivit utbildad och får in mer pengar. Ny lägenhet, nya möbler, större rum, varm dusch och troligen ett husdjur som Alek kan leka med. Sam hade inte en glad och lycklig bakgrund som barn, därför ska hon ge allt för att ge sitt egna barn allt i hela världen så han inte behöver känna de känslor hon kände för många år sedan. Hur Sams mamma slog henne tills hon blev ‘’perfekt’’. Hur hennes pappa jobbade konstant och var nästan aldrig hemma. Sam stänger av duschen och tar på sig en T- shirt innan hon tar sin laptop och hoppar ner i sängen. Hon sätter på kameran och ringer upp sin syster på Skype. Melina svarade med Alek i knät, hans ansikte har världens största leende med lycka i ögonen. Det tar bara ett par sekunder innan Alek hojtar till ‘’Hej mamma!!’’. Sam och Melisa skrattar över hur glad han är. ‘’Hej sötnos’’ säger Sam tillbaka medan hon försöker att hålla ett normalt ansikte. ‘’Jag har saknat dig, älskar dig jättemycket!! liksom så hääärraa mycket!’’ Alek trycker ihop sin tumme och pekfinger så mycket det bara går för att demonstrera hur mycket han älskar sin mamma. ‘’Hahah jasså? Det ser inte ut att vara så mycket.’’ Sam skrattar och gör exakt samma sak som Alek. ‘’Nä men vet du varför jag klämmer ihop dem?’’ frågar han med nyfikenhet i ögonen. ‘’Mh nä det vet jag ej’’ säger Sam väldigt nervöst över vad han kommer säga om henne. Alek ler och försöker separera tummen och pekfingret med sin andra hand. ‘’Du ser hur mycket jag försöker separera dem va?’’ Sam nickar och tittar på vad hennes son har planerat. ‘’Inget kan komma emellan dem, precis som oss! Så mycket älskar jag dig mamma’’ Hans ansikte lyste upp och han fick ögonkontakt med henne. Sam fick fram ett litet leende.

Melina märker hur hennes systers ögon börjar bli röda och fyllda med tårar. Hon skyndar Alek in i badrummet och säger till honom att ta en dusch innan läggdags. Alek nickar och skyndar sig iväg utan att märka hur hans mamma snart gråter sönder sig själv på skärmen. Sam försöker stoppa tårarna men till slut bryter hon ner och börjar storböla. Melina sätter sig ner och tittar på hur hennes lillasyster ligger och gråter. Hennes röst darrar och det är svårt att förstå vad det är hon säger. ‘’Hur är det med dig syrran?’’ Melina försöker muntra upp henne med lite småprat. ‘’Ja…Jag är vid liv än så länge’’ säger Sam tillbaka lite sarkastiskt. ‘’Varför säger du så?! Du vet om att jag inte tycker om det!’’ Melina höjer rösten mot Sam och ger henne en seriös blick. ‘’Jag vet men…du förstår inte hur jag har det..hur jag har haft det.’’ Sams blick slocknar och hennes gröna ögon förlorar allt ljus i dem. ‘’Du var inte den som blev misshandlad av sin egna mor för att du var kär i någon av samma kön…du blev inte gravid med en killes unge vid 15 års ålder!’’ fräser hon till. ‘’Du var ju favorit barnet! Mor gav dig allt du ville ha! Du märkte aldrig när jag grät mig själv till sömns varje natt!’’ ryter Sam med en hög och seriös röst medan fler tårar faller ner från hennes kinder. ‘’Du var alltid ute med dina kompisar medan mor låste in mig i små äckliga rum med bara en madrass och ett par kuddar! All ilska hon hade gick ut över mig!’’ Sams röst gick från rejält arg till sorgsen efter ett par minuter. ‘’Ja… Du hade det svårare än oss andra..’’ Melina förstod att hennes syster hade det väldigt svårt som barn och hur deras mamma hade en massa problem med sin ilska. Allt gick ut över Sam eftersom hon hade samma problem med ilskan. De brukade skrika på varandra en hel del och hade fysiska slagsmål. När deras mamma fick reda på att Sam var lesbisk blev hon äcklad och kastade ut henne från hemmet vid 14 års ålder och när hon blev gravid förlorade de kontakt helt. Ingen var tillåten att träffa Sam eftersom hon hade ett ‘’virus’’. Melina tänkte för sig själv hur mycket hon faktiskt älskade hennes lillasyster. ‘’Sam… även om jag inte har varit där för dig så mycket, så älskar jag dig ändå riktigt mycket.’’ Med ett hängande ansikte ler Melina lite snällt in i kameran. Sam lugnar ner sig själv och torkar bort hennes tårar.

Hon kan höra Alek öppna dörren från andra sidan av väggen, han skuttar fram i sin pyjamas med handduken uppvirvlad på huvudet. ‘’Kolla mamma jag kan också göra så som du med handduken!’’ Sam ler lite diskret och säger godnatt till pojken innan han går och lägger sig. Melina bäddar ner honom och pussar honom på pannan innan hon går in i ett annat rum för att prata med Sam. ‘’Så hur går det på polisskolan då? Hörde att du snart är helt färdig.’’ Melina försöker ändra samtal för att inte få Sam på dåligt humör igen. ‘’Jag har bara denna månaden kvar sen är jag färdig.’’ Sam snyftar till lite och kollar på sin syster. ‘’Kul ju! visste att du skulle klara det!’’ Hon ler mot Sam och ger henne positiva blickar. Sam skrattar och sneglar lite mot hennes mobil som började plinga igen. ‘’Oh vem är det som försöker få ta på dig då?’’ säger Melina med lite sarkasm i sin röst. ‘’Hur ska jag veta det? Har ju inte kollat än.’’ säger Sam tillbaka samtidigt som hon hämtar sin mobil. Det var ett SMS från Ciara. ‘’Vem var det? Får jag också kolla?!’’ Melina är känd för att vara väldigt nyfiken om vem Sam pratar med. ‘’De bara Ciara.’’ Sam tittar igenom meddelandet och ler lite blygt för sig själv ‘’..Hon går på samma polis skola som jag.’’ Påpekar hon efter hon stänger av mobilen. ‘’Oh! Syrran du  rodnar!’’ Ett högt skratt kommer ut från Melinas mun när hon ser hur Sams ansikte blir helt rött. ‘’Sluta! De inte kul!’’ Hon försöker förklara för sin syster att de bara är vänner men hon vägrar lyssna. ‘’Du är bara för söt asså!’’ säger Melina medan hon försöker att vara tyst så Alek inte vaknar upp. ‘’Vi ska ha en lektion tillsammans! Jag känner henne knappt.’’ Sam försöker gömma hennes röda kinder under tröjan. ‘’Vad hände med den andra tösen då? Hon du alltid gillade?’’ frågade Melina. Sam började tänka på hennes gamla lekkompis som hjälpte henne genom hårda tider. Hennes allra bästa vän. ‘’Hon…har redan någon att älska…och…hon har två ungar också.’’ Sam suckade och drog handen genom hennes dreadlocks. ‘’Ah så pass…ni två som aldrig kunde bli separerade. Det var ju på grund av henne som mor kastade ut dig.’’ Melina rynkar på näsan och fnyser till. ‘’Hehe ja..jag kände mig så älskad när hon var nära mig…Men skit i det! Jag måste tänka på Alek.’’

Sam blinkar och tittar bort från hennes laptop. En liten stund går förbi medan de två systrarna pratar med varandra om hur deras liv har varit och hur framtiden kommer se ut. Med en tyst röst säger Melina ‘’Så..du berättade aldrig vad hon skrev till dig.’’ Sam tar upp hennes mobil och kollar igenom meddelandet innan hon berättar det för sin syster. ‘’Eh..de bara om jag vill gå och träna med henne imorgon och sen äta lunch.’’ Sam tittar upp på Melina som nu sitter och flinar. ‘’Säg ja! Det är ju en riktig dejt!’’ Med lycka i ögonen nickar Melina på huvudet. Sam ger henne en förvirrad blick. ‘’Vadå dejt? Vi ska bara träna och äta lunch, det ingen dejt.’’