Det var en gång en prins som fick i uppdrag av kungen att rädda miljön. Prinsen fick detta uppdraget för att han blev utvald av sin pappa (kungen). Prinsen var den mest generösa och den modigaste killen i Sverige. Det var redan försent att rädda kungens generation men det fanns ändå hopp för mänskligheten. Prinsen hette Stefan och var bara 20 år gammal. Han gillade att prata med människor och att sticka kläder. Stefan bodde i ett slott med sin pappa, Erik. Erik var 60 år gammal och var kung i Sverige. Det hade blivit väldigt varmt i Sverige, det kunde bli upp till 60 grader varmt på sommaren.    

Härskarlandet Asu hade en teori. De sa att människor förstör jorden och därför kommer jorden och mänskligheten dö ut. Så det är lika bra att alla människor dör för att jorden ska överleva. De sa också att det kommer bli samma resultat i längden. Men såklart nämnde de också att alla i Asu skulle få överleva om de gick med på detta. Så Asu hade släppt ut gaser i hela världen så att alla skulle dö. Så därför var man tvungen att ha masker i Sverige för att överleva gaserna. Asu hade alltså startat ett världskrig.

Det fanns inga bilar, tåg eller några fordon överhuvudtaget. Stefan hade haft en bra ideé för att rädda världen ett ganska bra tag. Han hade ritat en robot som tog in alla gaser och pumpade ut frisk syre. Men han visste inte hur han skulle gå till väga. Stefan bodde i Stockholm men han kände en kille som bodde nere i Skåne som kanske skulle kunna hjälpa honom med hans problem. Det fanns inga bilar eller tåg så att han var tvungen att gå hela vägen. Han började packa mat och vatten för flera veckor och han valde ut några soldater som skulle följa med honom på färden mot Skåne.

Människorna hade blivit kannibaler för det fanns ingen mat eller dricka i butikerna. Alla var arbetslösa på grund av att man inte kunde gå ut. Om Stefan skulle gå utanför dörren själv, så skulle han blivit uppäten direkt. Statsministern hade redan blivit uppäten av hans kollegor. Det var bara kungariket som hade mat och vatten. Kungariket försökte dela ut mat till alla men maten räckte inte till alla.

Stefan var tvungen att börja röra på sig nu, det var en lång väg till Skåne, men han fick se upp när han kom till kannibal skogen och Dödens stad. Kannibal skogen var mer känd som Småland och dödens stad var mer känd som Göteborg. Men han var tvungen att ta risken för att mänskligheten skulle överleva.

Han började sin färd mot Skåne. Han hade valt ut sina bästa soldater, så nu var allting klart. Stefan var väldigt rädd för vad som komma skulle. Stefan hade inte lämnat slottet sen har var 10 år gammal och gick i skolan. Han kände inte alls igen sig, det var molnigt och det var helt grönt i luften. Människorna levde som djur och det fanns bara 2 000 människor kvar i Sverige. Människans kropp hade anpassat sig efter miljön, men det var ändå ungefär två människor som dog i veckan. Stefan bestämde sig för att göra detta så fort som möjligt. Han hade gått ungefär 5 km innan han såg en familj liggandes på gatan, utan hem, utan mat, utan vatten. Det var hemskt att se och pappan var borta. Stefan hörde någonting rör sig bakom honom. Det var pappan som anföll honom. Han hoppade på Stefan och försökte att döda honom med sina bara händer. Två av soldaterna hoppade på honom och försökte få bort honom från Stefan men han  släppte inte, då tog den tredje soldaten fram ett gevär och sköt honom i ryggen. Barnet fick se sin pappa dö med sina egna ögon. Stefan knuffade bort liket från honom och såg hans dotters blick. Det var som att se en flicka som hade tappat bort sin mamma. Stefan och soldaterna var tvungna att fortsätta. De fortsatte sin färd mot Skåne men Stefan kunde inte släppa det som hade hänt.

De hade gått en bit men det hade började bli mörkt ute. Då bestämde sig Stefan för att stanna och vila vid närmaste skog. Det Stefan inte visste var att skogen var fylld av björnar och vargar. De kom fram till skogen och då försökte de tända en brasa. Den första som skulle hålla vakt var Henrik som var en av soldaterna. Henrik var väldigt rädd men han var däremot bra på att dölja det. Stefan och alla andra soldater hade somnat när tre stora björnar kom fram. Henrik tappade hakan och skrek.

-Titta bakom stenarna!

Stefan vaknade men soldaterna sov som ett par stockar. En av björnarna hoppade fram och slukade Henrik innan han ens hade blinkat. Stefan skrek så att alla soldaterna skulle vakna. Soldaterna vaknade och såg björnarna direkt. De riktade gevären mot björnarna. Då sa Stefan med en lugn röst.

-Lägg ner gevären.

-Är du helt sjuk i huvudet eller! Ropade en av soldaterna.

-De har ju ätit henrik, ropade soldaten med en ilsken röst.

Stefan såg in i björnens ögon. Björnarna var lika rädda som Stefan var. Björnen viskade till den andra björnen.

-Jag tror att de är fredliga.

En av soldaterna svimmade direkt.

-Kan, kan, kan ni, ni prata, stammade Stefan.

-Det är klart vi kan det, svarade en av björnarna.

Björnarna ville ingenting illa. De ville bara skydda skogen från onda varelser.

-Förlåt för det där med han andra kille, sa björnen som hade slukat Henrik.

-Men ni kan få tillbaka honom.

Björnen spydde upp Henrik. Henrik såg sig omkring. Han var täckt av saliv.

-Är jag i himlen, frågade Henrik.

Alla skrattade förutom soldaten som svimmade. Björnarna och Stefan blev väldigt bra vänner och björnarna lovade att skydda dem under natten.

Stefan vaknade och packade ihop allting så att de kunde fortsätta färden mot Skåne. Stefan och gänget hade gått en bra bit nu och var snart framme vid Dödens stad. Stefan hade tagit med sig en karta så att han skulle hitta till Skåne. Stefan tog fram kartan från sin vänstra bakficka och såg att de hade kommit till Dödens stad. Stefan blev snabbt orolig och tittade runt. Det var helt tomt, inga byggnader, inga människor på flera kilometer, det enda man hörde var hundar som skällde. Han hörde en soldat skrika.

-Se upp!

Stefan tittade upp. Det flög en yxa rakt mot Stefan, men han duckade och yxan träffade ett träd bakom honom. Stefan såg inte vem som kastade. Det var för dimmigt och man kunde inte se någonting. Soldaterna tog upp sina gevär och riktade gevären dit där yxan kom ifrån. Stefan var rädd och tyckte att hela situationen var obehaglig.

Stefan hörde ett skrik. Då såg han. Det var inte en, det var inte två, det var tre. Soldaterna riktade gevären mot dem tre människorna och frågade.

-Vad vill ni?

Då svarade en av männen.

-Vi vill bara visa er runt.

Stefan tyckte det lät misstänksamt och svarade.

-Tyvärr kan vi inte stanna,  vi måste fortsätta vår färd mot Skåne.

Männen tyckte inte att det lät som en bra idé. Det blev tyst i några sekunder. Stefan kände att det var fara i luften.

-Ta dem! Skrek en av männen.

Männen hoppade på soldaterna men soldaterna hade vapen men det hade inte de tre männen. Soldaterna hade en stor fördel. Soldaterna sköt männen direkt och det var inga vidare problem. De fortsatte, men de hade ingen aning om att de blev förföljda av några kannibaler. Stefan såg en skylt som var täckt av sand. Han borstade bort sanden med hans högra hand och såg att det stod, 90 km till Småland. Stefan blev rädd och glad på samma gång. Han blev glad för att de började närma sig Skåne. Men han blev rädd för att han visste att han var tvungen att ta sig igenom kannibal skogen.

Kannibalerna som hade följt efter Stefan från Dödens stad började bli riktigt hungriga. Man kunde höra deras mage kurra. De bestämde sig för att gå till attack. Stefan och soldaterna hade ingen aning om att de hade blivit förföljda. Stefan hörde ett ljud bakom sig. Han vände sig fort om men såg ingenting bara dimma. Stefan gick längst fram och soldaterna var bakom honom. Stefan hör en av soldaterna skrika.

-Hjälp!

Stefan vände sig om och såg hur soldaten blev bortdragen av kannibalerna. De tog av honom kläderna och började hugga in. Det var som att se en vampyrfilm när vampyrerna suger ut all blod. Stefan tittade omkring och såg att de var omringade.

-Vad vill ni ha, frågade Stefan?

-Vi vill ha en av er, svarade en av kannibalerna.

Kannibalerna var väldigt smarta för att de insåg att de ändå inte kunde vinna striden. Stefan tänkte efter och han kom fram till att han var tvungen att offra en soldat för att överleva.

-Okej, ni får Henrik, sa Stefan.

-Va, svarade Henrik med en förvånad röst.

Stefan pekade på Henrik och de förde bort honom.

Henrik var redan skadad efter björnattacken och han saktade bara ner dem. Stefan tog upp kartan från bakfickan och såg att han inte behövde gå igenom kannibal skogen. Han kunde ta vägen genom Halland. Stefan blev väldigt glad för att han visste hur farlig kannibal skogen var.

Stefan och gänget hade gått i två dagar nu och var framme i Skåne. Han tog upp kartan och kollade efter Trelleborg. Stefan såg att de var nära och fick motivation för att komma dit så fort som möjligt. Stefan hörde hur magen kurrade och började genast tänka på mat.

-Har vi mer mat i väskan, frågade Stefan?

-Nej bara ett halvt tuggummi, svarade en av soldaterna.

Stefan tog upp kartan och såg att de bara var 3 km från huset. Alla var vrålhungriga och hade knappt fått något att äta på tre dygn. När Stefan närmade sig huset började han fundera. Han började fundera på vad han skulle säga. Han kunde ju inte säga att han inte hade någon idé. Han hade ju en idé men han visste inte om den skulle fungera. Stefan gick fram till dörren. Huset var slitet, det växte mossa på taket, fönstret hade gått i sönder. Stefan blev orolig men knackade ändå på dörren. Det gick några minuter men ingen öppnade. Stefan provade att knacka igen. Knack! Knack! Men ingen öppnade. En av soldaterna sparkade in dörren och sa.

-Hallå?

Ingen svarade. De gick innanför dörren och tittade runt. Det var blod på vägarna glasskivor på golvet och det var mörkt. Stefan går upp för trappan och ser. Dr Mars liggande död på en matta.

Dr Mars var uppfinnaren som skulle skapa maskinen som kunde rädda mänskligheten. Stefan kunde inte tro att det var sant.

-Allt det här för ingenting, sa Stefan.

Men Stefan såg nånting glimra från Dr Mars hand. Han gick dit och öppnade Dr Mars hand. Det var en nyckel. Tusen tankar gick igenom hans skalle.

-Var kan denna nyckeln leda, tänkte Stefan.

Stefan gick ner för trappan och såg en dörr på andra sidan. Stefan gick fram till dörren för att se om nyckeln passade. Det gjorde den. Dörren ledde ner till källaren. När Stefan kom ner såg han något stort. Han såg inte var det var för att det var täckt av ett lakan. Stefan går fram och drar bort lakanet. Han kunde inte tro sina ögon.

-Pappa måste ha skickat ett brev om min idé, tänkte Stefan.

Där stod den. Maskinen som kunde rädda mänskligheten.

Två år  senare.

Stefan gjorde det, han räddade mänskligheten. Nu när avgaserna var borta kunde folk börja jobba igen och tjäna pengar. Eftersom människorna kunde jobba så kunde man köpa mat igen. Då slapp man att vara kannibal. Efter denna händelsen har klimatet blivit bättre än förr. Nu har alla människorna lärt sig att ta vara på miljön så att det aldrig händer något liknande.