Det var en gång i framtiden när det var för mycket koldioxidutsläpp i världen, det var rök överallt. Det såg rent mörkt ut, en blandning av svart och grön rök överallt och höbollar som rullade på marken när det var sommartid. Då var det en flicka som en dag satt i sin soffa och tittade på sin ipad x och då fick hon syn på rapporten där dom sa att koldioxidutsläppet hade ökat i världen. Tjejen som hette Keyyo,hade  brunt och lite vågigt hår och blåa ögon och var typ 1,68 cm lång.

Keyyo gick  till fönstret och hon tappade hakan, hon tänkte  att det kändes som en zombie apokalyps. Hon blev förvånad och så  började hon sura. Keyyo tänkte att det kändes som hon hade sett det förut. Detta hann hon tänka innan en märkligt glänsande figur hoppade fram och då tänkte hon “Vem är det?”. Då sa den märkliga figuren att det var han som var naturens hjälte. Han var helgrön och lite knubbig och kort, det var det gulliga med honom. Han hade bruna ögon och en cape med ett N på.

Monstret sa att han kunde se hur framtiden skulle se ut om dom inte gjorde något åt det och han visade Keyyo framtiden om dom inte gjorde något nu. Hon blev rent chockad och hon skrek OMG! En väldigt stor gul lampa lös upp på hennes huvud, så monstret frågade -Vad kom du på nu? Keyyo sa till monstret att han kunde ju visa alla människorna och hjälpa dom göra planeten bättre men monstret blev rent skräckslagen och han sa nej direkt för han hade inte berättat för henne att människorna inte tyckte om honom. Keyyo frågade honom vad det var. Han suckade och nu skulle han berätta sanningen, så han berättade att att människorna hatade honom för att han såg ut som han gjorde och att han var tvungen att ha ett slime vapen för att skydda sig.

Keyyo blev så ledsen för hans skull för hon tyckte att man fick se ut som man vill och att det viktigaste var personligheten. Hon sa:”Nu jäklar ska vi motbevisa alla som har sett ner på dig”. Monstret sa att han var jätterädd.

Det dom inte visste var att det var något som hörde allt vad dom sa och det var en gammal tant som önskade att världen var galen och mörk. Hon hade en spegel som kunde snacka med henne och med den trollade hon hem sig till sitt hem.

När den ondskefulla tanten kom hem så talade hon med sin spegel och frågade: “Vem är den smartaste på planeten?”. Då svarade den guldfärgade spegeln med lite krimskrams och med ett huvud som liknade en man, att hon var den  smartaste. Men egentligen ville han säga att det var någon annan.

Nu skulle Keyyo och monstret planera hur dom skulle få människorna att gilla monstret. Det första Keyyo gjorde var att börja packa med lite saker så dom kan ge sig av. Monstret tänkte väldigt mycket när dom gick, det han tänkte på var att tänk om utsläppen ökar så det blir för mycket. Då var det bara han som skulle överleva. Han sa till Keyyo “Jag ska bara gå hit och titta”. Han började gråta och blev ledsen för han var  rädd att förlora Keyyo för Keyyo var hans första riktiga kompis, för i hans liv hade det bara funnits fake friends.

Då kom dom till staden och alla pekade på monstret. Han sa: Jag är här för att visa er en sak. Då började dom kasta saker på honom men han tog inte skit. Han sa att om dom inte hjälpte  till att minska koldioxidutsläpp så skulle detta hända och så visade han dom framtiden. Alla blev rent ledsna och dom sa förlåt. Då kom den elaka tanten och säger: “ Hej monstret”. Här får du choklad!” Monstret han älskade choklad, men det han inte visste var att det var förgiftat så Keyyo skrek “Nej!”  Keyyo tog chokladen och åt det för hon ville inte att monstret skulle dö. Monstret skrek “Nej!”, men Keyyo var redan förgiftad.

Monstret tog sitt slimevapen och skjuter på den gamla tanten så hon försvann. Det började regna slime och koldioxidutsläppen minskade snabbt, men Keyyo vaknade inte. Monstret började gråta. Hans tårar föll ner på den livlösa flickan som då lyftes upp mot himlen och fick livet tillbaka. Monstret torkade sina tårar och så levde alla lyckliga i alla sina dagar…  

 

I min saga har jag tänkt på att alla ska må bra och ska ha  bra hälsa. 🙂 Det jag har lärt mig är att det är inte så lätt att skriva en saga som man tror och det viktiga för mig är att man ska inte tror för mycket, Jag har också lärt mig styckeindelning och mycket mera om miljön och att man ska ta hand om den.