En gång på en tid och en plats som ännu inte finns, i landet där det alltid var solsken och massor med blommor, fanns en kung och en drottning var väldigt lyckliga. Drottningen hade precis fött tvillingar, en dotter och en son. Dom var väldigt lyckliga och bestämde sig för att ha en stor fest på slottet med alla i byn för att fira.

Kvällen innan den stora festen flög en häxa in genom det höga fönstret i det stora rummet där kungafamiljen var, de rös i kroppen och skakade av rädsla och tillkallade snabbt vakter men innan vakterna kom blev kungen och drottningen hotade av häxan, hon sa att hon skulle kidnappa deras nyfödda barn och ge dom en förbannelse som varade i all tid och evighet. Kungen och drottningen trodde inte på magi och tog inte hotet på allvar.

Vakterna gick ut med häxan. Hon skrattade rått åt dom och efter bara några minuter hade hon kommit upp i fönsterkarmen i barnkammaren. Hon hoppade ner och tog tag i den lilla flickan och hon höll fast henne väldigt hårt och strax efter skulle hon ta den lilla killen under andra armen men dörren öppnades och där kom drottningen. precis när häxan skulle slänga sin förvandling började drottningen skaka av rädsla, hon visste inte vad hon skulle ta sig till och börja gråta och skrika och bad om att inte göra det. Häxan kollade på henne och log, och sa “bara en person med rent hjärta och som älskar denna flicka mer än vad du gör kan rädda henne.”

Innan drottningen hann säga något hoppade häxan ut genom fönstret och sågs inte till. Kungen, drottningen och deras folk, letade efter sin dotter dag och natt i ett halvt år men kunde inte finna henne.

Hela staden sörjde och kungen och drottningen blev oroliga och ville inte riskera samma öde för sin son, så därför bestämde dom sig för att skicka honom till en trygg plats på andra sidan jorden.

Många år senare, hade pojken som fått namnet Leon, växt upp i en rik familj bland rika kompisar och fått allt han ville.

En dag så fick han höra att husen som låg längst nere vid havet hade drabbats av översvämning. Och han hade hört hemska historier om det. Leon och hans familj försökte hjälpa dom utsatta i översvämningen så gott dom kunde, men vattennivån steg snabbt och det var alldeles för riskabelt att bo kvar. Leon och hans familj bestämde sig för att försöka fly för att få ett bättre liv och leva säkrare. Dom flesta husen i staden låg under vatten, många personer hade försvunnit och därför bestämde sig många i byn för att också fly och dom flesta gjorde det tillsammans i stora lastbilar. Lastbilarna var trånga och varma och ingen visste när dom skulle stanna eller komma fram. Lastbilarna körde till olika flyktingläger,  Leons hans lillasyster blev placerade i en lastbil med en massa okända människor utan sina föräldrar och storebror. Samtidigt på andra sidan jorden satt en flicka vid namn Alya. Hon satt på sängkanten och läste ur sin magiska bok, den boken var en väldigt speciell bok. Hon hade fått den av sin mamma för att hon skulle träna på sina formler för att kunna skapa kaos i universum. Alya hade redan testat några gånger och hon lyckades med att översvämma en hel by.

Efter många dagar när lastbilen stannade var det bara Leon och hans syster och en massa okända Människor på platsen. Dom hade kommit till ett flyktingläger mitt ute i torra värmen. Leon blev orolig eftersom han inte var förberedd på detta och inte visste hur han skulle skydda sin lillasyster eller hur dom skulle lösa detta. Dom valde att följa med dom andra människorna till stora tält där dom kunde bo. Dom bodde där någon vecka innan allt vatten försvann och allt torkade.

Katastrofen där dom kom ifrån var inte över. Det fortsatte. Det torkade ut efter allt vatten som försvann. Det började brinna på olika ställen. Folket dem levde med skulle fly igen. Leon och hans lillasyster hade inget annat val än att följa med.

Efter flera veckor i stora lastbilar hade Leon och hans lillasyster kommit fram till en främmande stad. Människorna såg annorlunda ut och gick runt med gasmasker på gatorna. Leon var osäker på om det var bra eller dåligt, men han kunde leva och fick ett ställe att bo på med sin lillasyster. Varje gång dom gick ut var dom tvungna att bära gasmasker. Människorna som bodde här levde på ett helt annorlunda sätt.

Luften blev svårare och svårare att andas och Leon tyckte inte alls om att bo där. Han ville bort och ville ta med sig lillasyster. Han hade hört att det var några i staden som ville ta sig norrut och ville väldigt gärna följa med eftersom han ville ha ett bättre liv åt sig och sin syster. Han pratade runt med några av sina nya bekanta som han lärt känna dom senaste månaderna. Och han fick veta att morgonen därpå skulle stora båtar lastas med människor som skulle transporteras till andra sidan jorden. Leon ville väldigt gärna följa med.

Han och lillasyster packade återigen sina få saker. Morgonen därpå satt dom ännu en gång i ett mörkt rum tillsammans med okända människor. Dom var båda rädda för det okända och saknade sina föräldrar som dom inte sett på flera månader. Leon ville inte visa att han var rädd, han ville visa sig stark inför sin lillasyster. Han kunde inte avgöra hur länge dem hade suttit i dom stora containers på båten. Det var inte mycket prat, dom flesta sov eller var bara oroliga. Efter många många timmar kunde man känna hur båten stannade, precis som om den gick på grund, Man hörde i stora högtalare att båten hade fastnat på botten i massa skräp och därför fick alla människor snabbt åka i land med små båtar.

alla båtar blev snabbt fulla. Och leon hamnade i en båt tillsammans med en kvinna han inte sett under hela flykten. När dom var mitt på havet i den lilla båten blåste det upp till storm och hela himlen blev röd. Det fanns inget annat att göra än att låta blåsten föra båten framåt. När dom till slut nådde land, tittade dom upp och såg att dom kom till en helt annan plats där allt var rött, det såg ut som om dom var på Mars. Kvinnan sa åt Leon att han skulle sitta kvar i båten, så skulle hon se efter om det fanns någon civilisation. Samtidigt på en annan plats vid ett annat världshav hade resten av båtarna kommit i land och dom flesta förenats med sina familjer, bland annat Leos lillasyster som lyckats hitta sina föräldrar och storebror. Dom hade inte sett varandra på många månader. Glädjen var enorm, samtidigt var oron för Leon stor.  

Kvinnan kom inte tillbaka och det blev kväll så Leon kunde inte gå efter och leta. han var tvungen att gå och lägga sig.  

På andra sidan av den ön Leon hade hamnat på satt Alya och skrattade med sin mamma. Dom skrattade högt och rått åt kvinnan som hade gått i deras fälla. och åt alla människorna som varit ute på båtarna, på grund av Alyas magi.

När Leon vaknade bestämde han sig att gå och leta efter kvinnan han hade kommit iland med. Han packade sin lilla lilla väska med det enda han ägde och gick in i skogen. Han gick i flera timmar utan att vare sig dricka eller äta. Han blev så utmattad och satte sig ner på en stor stubbe, han drack lite vatten och åt en bit av den torkade köttet han hade fått förärat av kvinnan dagen innan. Efter ett tag bestämde han sig för att han orkade gå vidare. Han gick utan att hitta något spår av henne. Till sist bestämde han sig för att vända tillbaka till båten, men så hörde han en stilla tyst gråt nerifrån marken. Han gick stilla och försökte lokalisera ljudet, efter några steg ropade plötsligt något “ Hjälp, hör du mig!!” “Vem är du” ropade leon tillbaka. “Är det du, Leon heter du väl?”. “Ja det är jag” svarade leon förundrat, han kunde fortfarande inte se någon. “Stopp, stanna, gå inte längre hit, du kommer att trilla ner i hålet. Det är en fälla!” “Det är en ond flicka här, hon har gjort fällan.” Han förstod inte vad hon menade men gjorde som kvinnan sa. Hur skulle han kunna hjälpa henne? Då hörde han plötsligt ett dovt skratt bakom sig. Leon vände sig hastigt om. Han förväntade sig ett stort monster, men där stod bara en flicka i hans egen ålder. Det var något underligt med flickan, han fick en känsla han aldrig känt tidigare. Leon kände igen flickan.

När Alya såg pojken som stod vid fällan, kände hon sig underlig, en känsla hon inte kände igen. Hon kände sig förvirrad, och ledsen på nåt vis. Sakta gick Leon och Alia mot varandra, det var som att omvärlden försvann. Det var bara dom två. Kvinnan skrek på Leon att akta sig för flickan. Men han hörde ingenting. Leon och Alia fortsatte att gå närmare och stod nu mitt emot varandra. precis när … hördes ett högt skrik över hela ön …. “Neeeeeeeeeej!” Men det var för sent. Alldeles för sent. Leon och Alias händer rörde varandra. En energi strålade mellan deras händer, från deras kroppar, in i varandra. Omvärlden slutade att existera. Bara dom två fanns, och plötsligt kunde dom båda se varifrån dom kom och vart dom var på väg. Syster och bror var äntligen förenade igen.  Kraften dem emellan var så stor att allt ont flickan hade gjort blev med ens bra igen.

Häxan och häxans elakheter försvann. Allt ont, alla naturkatastrofer som hon lärt Alya att utföra försvann från jorden. Allt skulle bli bra igen.  Alya och Leon fick träffa sina riktiga föräldrar. Leons familj han hade växt upp med återförenades och alla fick flytta in i den stora slottsträdgården på den magiska platsen där dom alla bodde tillsammans i frid och fröjd i alla deras dagar.