Hej! Jag heter Rumpalo.  Det är jag som berättar denna historia.  Jag ska berätta om när sopor nästan tog över hela världen och nästan utrotade allihopa. Men vi börjar nu!

DEL 1

Det var en gång en mörk svart skog där ingen någonsin hade varit, för där händer det inte vanliga saker. Där finns mystiska väsen. Det finns en liten liten dvärgfamilj mitt i den mörka skogen. De var väktarna över skogen, men det var en liten familj, djupt inne i den svarta skogen. Där nere i de mörka tunnlarna i jorden så bodde det fem barn och en mamma och en pappa. De var lyckliga för där kunde inte människor nå dem. Det var en bra uppväxt för barnen.

Men en dag så skulle barnen leka kurragömma. Alla gick till en lekplats där de alltid leker, men bara den äldsta visste vägen dit. De andra vet inte det för de är för små för att komma ihåg vägen. Men de gick dit och  gömde sig medan en av dem räknade. En gömde sig bakom ett träd, den andra i en buske, den tredje bakom en sten och den fjärde gömde sig i ett gammalt träd.

När han skulle gå och leta, så hittade han ett av sina syskon i ett träd, bakom en sten och i en buske. Men när de skulle leta efter den yngsta så hittade de inte honom. De letade överallt men hittade inte honom. De tänkte att han kanske gick hem. Men den äldsta glömde att bara han kan komma ihåg vägen tillbaka. Den yngsta märkte att det tog för lång tid för att hitta honom. Så han gick ut och kollade om de var där. Men han såg ingen av dem. Alla var borta.  Det började bli mörkt och det är farligt att vara ute i mörkret om man är en dvärg, för att då kommer ett svart morrande djur. Ingen vet hur det djuret ser ut, men de kallar den för “Mörkrets herre” för ingen har någonsin kommit därifrån levande. Men när bröderna hade kommit hem så frågade den äldsta:

-Har vårt yngsta syskon kommit hem?

-Nej!  ni lämnade honom inte ute själv?

-Nej… eller  jo… Vi trodde att han kom hem för vi hittade inte honom när vi lekte kurragömma.

-Men hur kunde du lämna honom? Du vet att det är farligt att vara ute själv så här sent!

-Jag vet…

-Men du vet ju att när de är så unga kan de inte komma ihåg vägen!

-Jag glömde det.

-GLÖMDE! Han kommer att bli dödad! Jag och din far ska ut och leta efter honom innan dem kommer.

Den näst yngsta frågade den äldsta…

-Vilka är dem?

-Ingen…

-Okej.

Deras föräldrar gick ut och letade efter honom, men hittade inte honom. De hörde den Mörka Herren. De blev förskräckta. De trodde att det var kört för honom så dem vände hem och sa till familjen att han är borta…

Men medan de letade efter honom så försökte han hitta hem. Men då hörde han hur det  morrade bakom honom och hur det dreglade. Då vänder han sig om och där står det illröda ögon, hans tänder var vita och vassare än världens vassaste kniv. Då fick den litta dvärgen panik och sprang för sitt liv. Då springer odjuret efter honom, men när han vänder sig om så ser han inte honom, men istället så är han framför honom.  Hans hjärta dunkar jättesnabbt. Han var så vettskrämd och han var redo att dö. Men då kommer det ett djur och sparkar odjuret. Dvärgen hinner inte se för han svimmar.

Han vaknar upp på en fin grön äng. Gräset är så mjukt och skönt. Det luktar gott och det finns fina blommor. Och på ängen så finns det vita majestätiska och vackra djur, men en av dem är helt svart och är störst av dem. Det är nog ledaren. Han som är starkast av dem alla. Jag trodde att jag drömde, men då kom en av de vita hästarna. Det var något speciellt med henne. Hon hade svarta slingor i sin vita långa man, men hon sa någonting.

-Hej hur mår du lilla vän?

-J..j..j..j.. jag… mår bra.

-Du verkade helt vettskrämd igår av odjuret.

-Ja, jag kom bort från mina syskon och sen letade jag efter dem, men hittade ingen av dem, så ju mer jag gick desto mörkare blev det.

-Jaha, men vad heter du då lilla vän?

-Jag har inget namn. Det får man när man blir äldre.

-Jaha, men vill du ha ett namn?

-Ja jättegärna!

-Okej, vad vill du heta?

-Jag vet inte.

-Okej, men jag hade en gång en dvärg som hette Rumpalo, vill du heta det?

-Ja!

-Bra då heter du Rumpalo JR.

-Ja, men vad heter du?

-Ja, jag heter Tequila.

-Okej.

-Du kan kalla mig mamma om du vill, för jag har också ett föl så ni kan bli vänner och leka tillsammans.

-Ha..rr..r. dduu…en son?

-Ja han heter Breitling.

-Han är väl inte farlig?

-Nej då, han är jättesnäll.

-Okej, om du säger så.

Tequila hämtade Breitling, men jag var livrädd för honom. Jag kände av att han hade god energi, så jag gick fram till honom och klappade honom. Så vi gick till den stora ängen och lekte. Medan vi lekte så kom hans pappa Darkar. Han hette så för han var lika mörk som natten. Han flyger fram genom skogen snabbare än vinden och alla levande djur. Han gick till Tequila och verkade vara upprörd, och arg. Jag blev rädd för jag vill inte att han ska köra ut mig för om han gjorde det så skulle han inte ha någonstans att ta vägen.

Darkar och Tequila hade ett allvarligt samtal om Rumpalo.

-Han får inte vara här Tequila! Tänk om han är spion åt någon.

-Nej, han är jättesnäll och gullig. Han hade aldrig förrått oss!

-Men det är det han vill att du ska tro. Han är en fara för hela flocken!

-Nej, jag har ansvar för honom. När var det senaste du såg Breitling så här lycklig?

-Senast jag såg honom var när vi var tvungna att fly och den andra flocken gick ett annat håll och i den flocken var ju Max.

-Mm… Men om han ska stanna så får han vara lugn och ligga lågt. Om du inte visste det så är han mat för vargarna där ute och de kan ju känna lukt av en dvärg.

-Ja! det visste jag, men då gör vi så att han luktar som oss!

-Ja det får du fixa! Jag måste se till flocken så att de har det bra.

-Tack Darkar!

Medan de pratade om mig så lekte jag och Breitling. Vi hade faktiskt jättekul. Vi lekte kurragömma på den grönaste ängen som jag har sett och den mjukaste. På ängen fanns det blommor som var röda, gula och rosa. Vi var gömda i en dal. Den var omringad av höga berg som ingen kunde komma igenom, ingången var ett jättestort och fint vattenfall. Man var tvungen att gå bakom den för att komma ut, men det var förbjudet för oss att gå ut dit utan någon vuxen. Gick vi ut så kunde vi bli dödade av rovdjuren där ute och vi skulle utsätta hela flocken för fara. Flocken hade varit gömd nu i snart 100 år i denna dalen.

Ibland brukar jag tänka på min familj, mina föräldrar och mina syskon. Jag saknar dem jättemycket. Jag undrar hur de har det, om de saknar mig och om de mår bra, men det kommer jag nog aldrig få reda på.

DEL 2

Ett år har gått och jag  bor fortfarande med flocken. Nu är Breitlin och jag som bröder. Vi håller alltid ihop och gör allting med varandra. Men nu har Tequila börjat må dåligt och har blivit sjuk. Ingen vet varför och Darkar börjar bli orolig, för henne… Men det är inte bara det. Jag har börjat få syner och känt av att något ont kommer att hända snart. Jag har börjat se människor och sophögar, men vet inte vad det är. Så jag gick  till Darkar.

-Darkar?

-Ja?

-Jag har något jag måste berätta.

-Okej, säg det till mig.

-Jag har börjat känna av ond energi och sett människor som slänger sopor och skapar sopberg. Vet du vad det betyder?

-Oh nej…

-Vad? Vad är det?

-Det du ser kommer att hända. Ni dvärgar kan se vad människor och andra onda varelser försöker att planera. Men jag vet inte vad soporna har med detta att göra.

-Men vad ska jag göra?

-Vi måste gå ut och se igenom skogen och du följer med.

-Ska jag med ut i skogen?

-Ja, det måste du.

-Okej, men vad ska vi göra?

-Det får du se imorgon bitti då ger vi oss av.

-Okej… men du?

-Ja?

-Hur mår mamma?

-Hon mår inte så bra så försök att hålla lugnet i er, okej?

-Ja jag ska säga det till Breitling.

Han sprang så fort han kunde till Breitling, och berättade allt till honom. Breitling blev ju lite avundsjuk när han hörde att jag skulle ut med hans pappa i skogen, men han förstod varför.

DEL 3

Nästa dag så gick vi tidigt på morgonen för att hinna se oss omkring i hela skogen.

-Är du redo son?

Oj, han kallade mig son. Det har han aldrig gjort förut. Men då måste det betyda att han vill att jag ska vara hans son.

-Ja det är jag.

-Bra, för vad som än händer nu så håller vi ihop okej?

-Ja okej? Men vad är det vi letar efter?

-Jag vet inte riktigt, vi kollar efter något som ser annorlunda ut.

-Okej, men vad har soporna i min dröm att göra med det här?

-Jag vet inte son. Jag tror att det kanske är ett hot.

-Ja okej.

Darkar och jag har nu varit ute i flera timmar utan att komma fram till något, men när de precis skulle vända om och gå hemåt så såg jag  något.

-Kolla vad jag hittade pappa!

-Jag kommer!

Darkar springer i full fart till mig. Bakom alla träd och buskar så var det stora äckliga, stinkande högar av sopor…

-Vad ska vi göra?

-Jag vet inte min son. Det är det din dröm handlade om.

-Vad handlade den om? jag förstår inte.

-Den handlade om att soporna snart kommer att bli till monster och ta över vår värld, men människorna vet inte det. Människorna ser inte att de bara kastar det i skogen och förstör vår miljö.

-Men vad ska vi göra åt saken?

-Jag kan inte göra något.

-Men vem ska göra det då?

-Jag måste skydda flocken. Du och Breitling kan göra det.

-Men vi är ju fortfarande för små och vi vet inte hur man slåss.

-Jag ska lära er allt jag kan, så ni blir bättre än mig. Då måste ni lyssna på varje ord jag säger okej?

-Ja okej!

-Så nu vänder vi hemåt. Vi har en lång väg hem.

-Ja det har vi.

Så vi vände hemåt för att berätta för alla om deras upptäckt, och deras plan… Vad kan jag och Breitling göra? Kommer Breitling att vara arg på mig för att jag var med vår pappa? Jag tänkte jättemycket på allt som hade hänt. Vad kan en liten dvärg som jag göra så att monster inte förgör jorden? Jag tänkte jättemycket på allt som skulle kunna hända…

Nu var vi snart framme hos flocken och jag längtade tills jag skulle få se Breitling! Men när vi kom fram var hela dalen förstörd. Vattenfallet var svart, gräset var borta, det fanns inga blommor och det fanns MASSOR av sopor.

-Det är säkert monstren som har varit här!

-Ja, men pappa vad ska vi göra nu?

-Vi måste hitta flocken, och se så att alla mår bra!

Just i den stunden kände jag hur min mage knöt ihop sig, hur paniken i mig blev större och större. Varför lämnade vi dem? Vi kunde ha stannat, och nu finns de inte här längre. Vad ska vi göra? Det kändes som att allt var mitt fel!

-Okej, son. Nu ska vi hitta vår flock och se så att de mår bra. Så att ingen är skadad.

-Okej, men var kan de vara?

-Jag tror jag vet var de är?

-Var?

-Vi har inte berättat detta för någon på grund av sådana här tillfällen. Vi har en annan trygg plats bakom vattenfallet. Där har de kanske gått in.

-Jaha, men ska vi gå dit?

-Nej!

-Varför?

-För att den som var här kanske inte har gått. Den är kanske kvar i dalen just nu.

-Jaha, men kan jag fråga dig en sak?

-Ja?

-Har vi haft en kulle mitt i gräset?

-Nej, varför undrar du det?

-För att det är en stor kulle som håller på att att röra sig hitåt.

-Spring till vattenfallet!

Jag och Darkar springer så fort vi kan in till den gömda dalen. När de kommer in så var bara Breitling och några ston kvar, Breitling låg på marken och var så skadad att han inte orkade ställa sig på sina egna ben. Darkar sprang till honom.

DEL 4

-Var är alla Shiny?

Breitling upptäckte att det var något som försökte bryta sig in i dalen, så han tog med sig vissa hit för att sen hämta resten av flocken. Då kom monstret så alla hann inte komma in. Medan alla försökte komma igenom så slogs han med monstret och försökte stoppa honom. Sen så trodde han att alla gick in så han sprang tillbaka med sin sista energi. När han kom in var inte Tequila eller resten av flocken här. Så han ville ut och leta efter dem. Jag lät honom inte, annars hade han blivit dödad.

-Okej, tack Shiny.

-Varsågod Darkar.

-Son!

-Ja?

-Du är en jättesnabb liten filur. Kan du gå ut och leta efter en blomma som ser ut som en drake och den är färgglad.

-Inga problem! Var finns den?

-Ja, det var det jag skulle komma till, den är i svarta vargens lya.

-Va! Om han ser mig eller känner doften av mig så kommer han att äta mig!’

-Nej, det kommer han inte. Du luktar som oss nu, så han kommer inte att bry sig.

-Okej, jag gör det.

-Tack, den ligger en bit härifrån. Han sover nu så gå nu så hinner du hit innan mörkret faller.

Jag sprang så snabbt jag kunde. Jag var rädd. Jag ville inte dö. Jag vill inte dö. Men jag gjorde det för Breitling och min familj. Snart var jag framme. Jag visste att hans grotta såg ut som en varg. Just nu så står jag framför den, och jag vet inte vad som finns där och vad som kommer att hända, men jag gick in och det blev mörkt direkt. Det var så mörkt att jag inte ens kunde se mina egna händer. Ju längre jag gick in desto mindre såg man ljuset. Blomman lyser i mörkret, så jag bara fortsätter att leta efter den. Det var så mycket konstiga ljud i grottan, men vargen som bor här är nog inte hemma. Från ingenstans så snubblar jag på något. När jag snubblar så lyser en blomma upp. Då ser jag att jag snubblade på ett ben från en död dvärg. Men bakom blomman så sov vargen. Han verkade sova djupt, så jag närmade mig blomman och tog den i  min hand. Då vaknade vargen och han blev inte alls glad för att jag tog den. Så han sprang efter mig och då ser jag ljuset. Innan jag han ut så snubblade jag på en sten. Nu står vargen ovanför mig och han verkade inte glad.

-VARFÖR ÄR DU HÄR?

-Jag behöver blomman.

-Varför!

-För min bror  Breitling är sjuk och så skadad att han inte orkar stå på sina egna ben.

-Vem är din far?

-Darkar?

-Darkar! Ja, men då får du blomman. Varför sa du inte det direkt? Vi är gamla vänner. kila iväg nu så att du hinner dit.

-Tack så mycket! Kan jag kalla dig farbror varg?

-Ja, det kan du. Hejdå Rumpalo!

-Hejdå!

Jag sprang så snabbt jag kunde till Breitling. Jag tänkte hela vägen tillbaka “Hur kunde han mitt namn?” Jag hade ingen aning, men nu var jag framme. Jag gav Darkar blomman. Han gav den till Breitling.

DEL 5

Efter ungefär 2 timmars vila,  så vaknade han tillslut. Han ville direkt leta efter Tequila. Darkar sa till oss att gå och leta rätt på resten av flocken och stoppa monstren. Vi sprang i full fart. Vi var påväg till det stället där jag och pappa hittade sopmonstret från början.

Men när vi sprang där i skogen var det sopor överallt i naturen. Det fanns vassa saker som kunde göra så att vi skadade oss rejält. Men när vi kom dit så var det inte några sopor där. Alla sopberg har förflyttats och det var inte bra. Det betyder att de är i skogen och skräpar ner och skrämmer alla djur därifrån. Vi visste inte vad vi skulle göra, men då kom jag på att vi har farbror varg. Han är smart och han vet allt.

-Breitling!

-Ja!

-Jag vet ett ställe vi kan gå till och han vet säkert vad vi ska göra.

-Bra! Vem är det?

-Det får du se när vi kommer fram!

-Okej, men visa du vägen.

-Ja, kom nu!

Vi sprang så fort vi kunde dit. När vi kom fram så såg Breitling var vi  var. Jag tror att han blev jätterädd, men han vågade inte säga det. Han stammade och bara kollade som om han ville springa därifrån, men jag sa inget.

-Kom nu går vi!

-Men… men … måste vi gå in dit?

-Ja, om du vill hitta mamma så måste vi.

-Okej då går vi, men han är väl snäll?

-Ja det är han.

Vi gick in och man hörde hur vattnet droppade från klippväggen. Precis bakom Breitling stod farbror varg. Breitling visste inte att det var  han, så han sprang iväg. Jag gick fram till farbror varg:

-Vad gör ni här?

-Vi behöver din hjälp.Tequila och hennes flock blev attackerade av sopmonster. Breitling tog några ston i skydd, men resten sprang iväg med Tequila. Nu måste vi hitta något som kan stoppa dessa monstren så de inte förstör hela skogen och jorden.

-Ja, ja! Jag förstår! Det finns en sten som heter Kupotiostenen och den kan stoppa vad som helst. Problemet är att den  vaktas av ett odjur som man måste komma förbi.

-Okej, men vet du var den finns?

-Ja, bakom klipporna som ser ut som en häst.

-Okej, tack så mycket farbror varg!

-Varsågod och lycka till!

När jag kom ut så berättade jag vart vi skulle och vad vi letade efter.

-Men du, jag vet var det finns en häst. Den finns bakom Alpanerna, så heter klipporna.

-Vad bra! Då rör vi oss ditåt.

-Ja kom denna vägen.

Nu var vi påväg till klipporna för att hitta stenen. Sedan kan vi hitta vår mamma. Dalen vi gick förbi var så vacker förut, men nu kunde man verkligen se hur soporna förstörde naturen. Det fanns cigarettfimpar och plastpåsar överallt. Jag kunde inte förklara hur det såg ut. Det var en hemsk syn, att se sopor överallt. Tänk vad fint det var här innan, men nu är allt borta… Det tog oss tre timmar att komma fram hit, nu stod vi framför hästen.

-Vad ska vi göra Bralle?

-Jag vet inte, det finns ju ingen öppning in.

-Men det kanske är en hemlig dörr?  Man måste kanske göra något för att den ska visa sig?

-Ja det kanske är så? Leta efter något som kan leda oss in i den.

Plötsligt dyker det upp en staty. Den såg ut som en varg, men den hade en päls som en leopard. Jag tyckte att den rörde lite på sig, men antagligen var det bara jag som inbillade mig.

-Vart ska vi leta?

-Vet inte har du hittat något som kan hjälpa oss att komma till den stenen.

-Nej, men jag har hittat en staty som ser ut som ett verkligt djur. Det känns som att han kollar hit.

-Ja, men det är för att den lever!

-Va!

DEL 6

Djuret ställde sig framför oss och såg inte så glad ut kan jag säga. Han var ganska arg. Han visade sina vassa tänder mot oss och morrade. Jag tänkte att nu är vi körda. Han kommer att döda oss. Men efter typ en minut lugnade han ner sig och kollade på Breitling. Sedan luktade han på honom. Jag stod där som ett frågetecken och fattade ingenting, men sen så bara han vände sig om och gick mot hästen. Han gjorde något så att en dörr öppnade sig. Sedan stod han där och det såg ut som att han väntade på oss. Vi följde efter honom. Vi går igenom en tunnel och när vi satte vår fot och hov i tunneln så tändes facklorna. Vi blev skrämda av dem, men sen så fortsatte vi igenom. Tillsut kom vi till en damm. Mitt i den dammen så står det Kupotiostenen. Den stenen som kunde hjälpa oss att rädda jorden och resten av flocken.

-Här är stenen ni vill ha, men ni måste hitta ett sätt att komma dit. För ni kan inte simma för då tar ålarna er.

-Okej, är det bara det vi behöver göra?

-Ja, men Breitling kan endast ta stenen. För han är Darkars son och det var han som sa att hans första barn är den enda som kan röra vid stenen och flytta på den.

-Ja okej, men Breitling då måste vi hitta ett sätt att få dig över dit.

-Ja Rumpalo, men hur ska vi få mig dit?

-Jag vet inte, vi hittar på något.

-Ja okej, men vad heter du?

-Jag heter Octavia. Jag är beskyddaren av denna stenen, men om du lyckas ta stenen så är du den nya beskyddaren.

-Okej, men Octavia hur ska vi få tag i stenen?

-Jag vet faktiskt inte, men jag kan ge er ett tips. Man kan försöka prata med sina fiender.

Sen försvann hon därifrån. Inte ett enda ljud från henne. Vi tänkte och tänkte på vad hon menade med “Försök att prata med dina fiender”. Vad menade hon med det?  Tillsist slog det mig.

-Jag vet vad hon menade!

-Vad?

-Hon menade att vi skulle prata med ålarna. På ett sätt är de ju våra fiender.

-Jaha! men de kommer att döda oss? Det är värt ett försök.

-Ja! okej, men vem ska prata med dem? Du får göra det Rumpalo.

-Nej det är ju du som ska över, då är det bättre att du snackar med dem.

-Men vad ska ja säga?

-Men typ “Hej, kan jag få stenen för att vi behöver den till att stoppa alla sopmonster” eller något sådant.

-Men, tänk om de inte vill ge oss den och de bara blir arga?

-Nej, sluta nu “Brallan”. Gå och försök att prata med dem.

-Okej!

Breitling gick just nu mot dammen och skulle prata med ålarna. Vi visste inte om de var snälla eller om de var elaka. Han var jätterädd, att något skulle hända. Jag hade gjort det, men Breitling var hans första barn, så det var bara han som kunde få tag i den. Han hade inga händer så han fick nog ta den med munnen. Men han gick närmare ålarna. Jag hörde inte vad de sa. Jag stod en bit ifrån dem. Jag tänkte att om jag var där och lyssnade på vad de sa så skulle de inte låta oss ta stenen. När jag tittade bort en kort stund så såg jag att Breitling gick över vattnet. Jag kunde inte tro mina ögon, för han gick på vatten. När jag närmade mig vattnet så ser jag att Breitling gick över vattnet och tog stenen i munnen. Därefter gick han tillbaka till mig.

-Tack så mycket!

-Ingen orsak Breitling!

Breitling tackade dem, och sedan gick han raka vägen till mig. Vi gick ut ur grottan och facklorna slocknade efter att vi hade gått ut. När vi gått ut så var himlen nästan helsvart. Gräset var snart helt borta och det fanns sopor överallt. Såhär såg det precis ut när jag och Darkar kom tillbaka efter att vi var ute i skogen. Men vi skulle precis gå när vi såg monstret framför oss. Han var verkligen ful och stor. Vi fick panik och sprang därifrån. Vi tänkte inte på att vi hade den stenen som kunde stoppa honom. Men vi sprang fram till en stor sten och gömde oss där. V började tänka igenom hur vi ska stoppa dem.

-Breitling har inte alla varelser en ledare?

-Jo? Jag tror det.

-Bra!

-Varför frågar du det?

-För om vi hittar deras ledare, så kan vi stoppa dem!

-Ja, men två frågor?

-Okej vad?

-Första frågan, vad ska vi göra om vi ser monster på vägen?

-Vi dödar dem direkt!

-Okej andra frågan, hur ska vi hitta honom?

-Vet inte! Vi kan bara följa efter en av dem och se vart de leder.

-Okej bra, men vart ska vi börja?

-Jag vet inte. Vi går och dödar monstret först som är här!

-Ja då går vi!

DEL 7

Jag och Breitling kämpade för varandra och för alla i hela flocken. Vi dödade fler och fler monster. ju fler vi dödade, desto ljusare blev det och naturen började bli sig lik igen. Vi kom närmare och närmare och medan vi kämpade så undrade vi hur Tequila och flocken mådde, och hur Darkar mådde där hemma. Darkar gick fram till flocken. Ett av djuren heter Summer.

-DARKAR!

-Vad är det, Summer?!

-Kolla himlen, den är ljusblå. Gräset börjar bli grönt. Djuren kommer tillbaka.

-Det är underbart! De klarar det! Nu är de nära slutet.

-Ja! Äntligen får vi träffa den andra delen av flocken.

-Ja! det kommer vi Summer.

Darkar och resten av flocken trodde på Breitling och mig. Jag kunde se deras leenden. Det var en lättnad att veta att de trodde på oss. Jag och Breitling var just nu framför deras sopslott. Det var hemskt och vi sprang rakt in i dem.

Nu stod vi här och detta kanske är sista gången vi skulle se varandra. När motståndarna såg oss så gick de mot anfall och Breitling såg sin mamma tillfångatas och bli helt utslagen. Hon hade sår över hela kroppen.

Då hände någonting, Breitling blev så arg att han förvandlades till ett magiskt djur. Han blev en legendarisk häst. Legendariska hästar är de starkaste hästarna som finns och de finns i olika element. Man kan bli eld, vatten, jord och vind. Han såg inte ut så som de skulle se ut. Han hade alla elementen. Det var inte vanligt. Jag hade hört talas om dem, men aldrig sett en.

När Breitling stampade med hoven i marken kom alla element, jord, vind, vatten och eld fram. Tillsammans så stred de mot monstren och medan de gjorde det så släppte jag fri flocken. Tequila kunde inte röra sig så vindhästen hjälpe mig med henne. Vindhästen förde flocken till den den andra flocken.

-Det är vindhästen!

-Var?!

-Där framför med hela flocken!

Darkar springer så snabbt han kan till Tequila och ser att hon inte mår bra så de sätter henne i gräset och försöker att bota henne. Det verkade inte fungera. Vi visste inte vad vi skulle göra tills Summer kom på att vi behöver Breitling.

-Darkar?

-Ja?

-Vi behöver stenens magi så att Tequila överlever!

-Okej! Försök att hitta stenen.

Vindhästen sprang så snabbt han kunde och letade efter stenen. Vi hittade inte Breitling för han hade försvunnit precis som monstren. Allt var borta! Nu såg naturen ut som vanligt igen. Inte ett enda spår av dem, alla trodde att Breitling var borta. Alla letade efter honom. Tillsist hittade jag honom i gräset på ängen och han var medvetslös. Alla var rädda att han dött. Vi gick fram till honom, men vi släppte fram Darkar och från ingenstans så förvandlades han till en häst med alla elementen… Jag tänkte “är han också en legendarisk häst, varför sa han inget.” Men det var inte det viktiga nu. Det viktiga var att hjälpa Breitling, så att han mår bra.

-Darkar, varför kan du inte hjälpa Tequila?

-För att jag inte har den kraften stenen har.

-Okej, jag förstår!

Jag sprang så snabbt jag kunde till stenen för jag vet vart jag hade lagt den. Den var under en stor sten, vid ett träd som är som en skruv. Jag tog stenen i min hand. Jag kände den pressen på mig. Om jag inte hinner i tid så kommer jag förlora min bror och min mamma. Så jag sprang som jag aldrig gjort och hann precis i tid. Jag gav stenen till Darkar och han tog all sin kraft i den för att kunna rädda Breitling. Darkar försökte och försökte, men inget funkade. Vi tappade hoppet. Vi alla trodde att Breitling var borta.

Darkar började gråta och alla var ledsna för att Breitling var borta. Men det hände någonting. Breitling började vakna upp och alla kollade på honom, men Darkar märkte inte att Breitling hade vaknat och Breitling fattade ingenting. Han förstod inte varför hans pappa grät.

-Pappa varför gråter du?

-Breitling! Jag trodde att jag hade förlorat dig.

-Pappa du kan aldrig bli av med mig.

Och alla blev glada och Darkar grät av glädje. Alla var glada för att Breitling hade klarat sig. Men de glömde bort Tequila. Nu när de var påväg hem så kom vi på att Tequila fortfarande inte mår bra! Darkar vände sig till Shiny och Rumpalo:

-DARKAR!

-Vad är det Shiny?

-Vi har glömt bort Tequila. Hon kanske inte klarar sig.

-Ja, just det! Vi måste skynda oss. Har du stenen Rumpalo?

-Ja det har jag!

Alla sprang så snabbt de kunde till dalen, men när de kom in i den hemliga tunneln, så var inte Tequila och flocken där. Darkar fick panik och kollad ute på ängen och där var hon. I gräset låg hon. Darkar gick fram och satte stenen i hennes mun och inom kort skulle hon vakna.

Efter flera timmar så vaknade hon. Alla blev glada. Flocken samlades framför henne och gav henne en kram. Allt  blev bra. Skogen mådde bra. Människorna hade lärt sig en läxa om att inte slänga sopor i skogen. Darkar och Breitling blev väktare till skogen tillsammans med Rumpalos familj. Rumpalo gick och hälsade på sin familj då och då, men han bodde med Breitling och flocken…

Så kom ihåg att inte slänga skräp i naturen, för vi förstör bara vår vackra natur!

SLUT!

Jag har lärt mig hur en saga är uppbyggd. Jag har lärt mig att skriva gestaltande och målande beskrivningar av människor, djur, monster och varelser. Jag har lärt mig hur man skriver dialog och att det är viktigt att det framgår vem som talar i en dialog. Jag har fått jobba med språket, grammatiken och min styckeindelning. Vi har fått skriva om våra texter flera gånger. Både efter respons från vår lärare och från varandra. Jag har jobbat med de globala målen som också handlar om jämställdhet etc, men jag har fokuserat mer på fysisk miljö, sophantering och hur vi människor kan ta ett bättre ansvar.