Amelia, 15 år är en helt vanlig tjej som bor med sin familj i Stockholm, mamma, pappa och sin lillebror. Hon har bruna ögon och mörkt hår och kan bli osynlig. Amelia vet inte varför hon kan bli osynlig, det var något hon föddes med. Amelias lillebror är 12 år och är ljus och har gröna ögon. Amelias lillebror ville att människorna skulle bli bättre på att sopsortera och försöka hitta lösningar på hur det skulle gå till. Han tyckte detta därför att han ville att Sverige skulle fortsätta vara utan farliga gifter som soporna släppte ut, till skillnad från resten av världen. Skälet till att han ville göra Sverige bättre var att han hade läst om det i skolan. Då tänkte han att han också skulle kunna bidra med någonting. Så han satte igång med att börja sopsortera. Sen när han märkte att det hjälpte så blev han jätteglad för då förstod han att folket höll med han.

När han en dag var på väg till ett möte med några andra så går han vilse och sen när han inte har kommit hem till kvällen blir Amelia orolig då ger sig Amelia ut på egen hand för att rädda sin bror. Men bara en kort stund efter att hon har gett sig iväg så stöter hon på ett problem. Det är att där ligger en stor hög med sopor på den stora gågatan mitt i stan som vaktas av ett antal vakter så att ingen ska komma till skada genom att få alla dessa gifter i sig som kan döda folk, så hon blir nästan tagen, men eftersom hon kan bli osynlig så löser det sig ganska fort. I stan där soporna ligger så finns det ett köpcenter där man kan köpa kläder och skor, där finns också en massa restauranger. Det är ganska mycket folk inne på köpcentret men inte utanför. Och eftersom det inte var så mycket fönster inne på köpcentret så såg folket på köpcentret inte när Amelia blev osynlig.

Sen fortsätter hon att gå längs gatan. Men så träffar hon på en pojke i hennes egen ålder som vill hjälpa henne.

-Hej sa Amelia, vad heter du?

-Jag heter Johan, sa pojken.

-Har du sett en liten pojke som är ljus och har gröna ögon, frågade Amelia.

-Nej, tyvärr, sa han, men jag kan hjälpa dig leta efter din bror om du vill?

-Ja tack, gärna!

Tillsammans fortsätter de att leta efter hennes lillebror. När de går genom stan så ser de inget spår alls av hennes lillebror då blir hon ledsen och orolig. Sen gick de vidare. Efter ca. 3,5 timme kommer de till en stor grön skog långt utanför stan där de slår läger för nu började det på och bli mörkt. På morgonen dagen efter så fortsatte de genom skogen, och nu var det lite lättare att se för nu var det ju dag. Eftersom skogen var så stor så trodde de att han kanske hade gått vilse där så nu sökte de igenom skogen noga, eftersom det var ljust så kunde de se mycket bättre nu. Men efter 4 timmar hade de fortfarande inte hittat ett enda spår av hennes lillebror. Så de insåg att han inte var i skogen.

Sen när de hade gått igenom skogen så gick de förbi en mataffär där de gick in för att köpa mat.  Då kom Amelia på att panten på burkarna kan bli dyrare och att man kan använda tygkassar istället för plastpåsar. Alla i staden tyckte att det var en lysande idé. Eftersom Amelia gjorde detta för sin bror så började hon tänka på honom igen och då blev hon ledsen, men hon tänkte att hon måste fortsätta bara och inte ge upp. Så de fortsatte att söka efter hennes bror.

När de fortsatte gå så mötte de en tant som Amelia sa:

-Hej mitt namn är Amelia och jag undrar om du har sett en ljus pojke med gröna ögon?

-Ja, sa tanten han gick förbi mig och sa “jag har gått vilse, kan du vara snäll och hjälpa mig hem?” då förklarade jag vägen för han, så jag tror han är hemma nu.

-Tack, snälla du, sa Amelia.

Sen gick Amelia hem och då är ju hennes lillebror där och då hjälps de åt att lista ut ett sätt att göra miljön bättre. För Amelias lillebror kan nämligen se in i framtiden och han har sett att hela Sveriges växtrike kommer att förgiftas av gaser om ca. 20 år om ingen gör någonting åt det nu. Så de måste komma på något fort. Eftersom det finns så många länder här i världen som det finns skräp på gator och giftig miljö till exempel Hongkong i Kina. Då kom de på att de kunde ju börja ha olika sorters fack i soptunnorna som maler ner maten och plasten så att man slipper tömma soptunnorna. Alla i staden tyckte att det var en jättebra idé. Och när Amelia vaknade upp nästa dag så var hela stan förändrad. Inga sopor låg utspridda på gatorna längre, och alla använde tygkassar istället för plastpåsar. Nu är det inga sopor på gatorna längre och det luktar mycket bättre i naturen. Restaurangen får dessutom mycket fler kunder nu eftersom det inte ligger en massa sopor på vägen som luktar illa. Då blev Amelia jätteglad för då kändes det som om de hade lyckats med sitt uppdrag. Amelia och hennes lillebror tyckte det var både jobbigt och roligt. Det var jobbigt för de höll på i ca. 4 timmar och sortera upp soporna i olika högar och sen återvann dom det genom att samarbeta och använda en lift. Men det var ju roligt att de kunde göra något för miljön. Johan var ju superstark så han kunde också ta några högar och bära till återvinningscentralerna som låg i närheten.

Sen när allihopa hade återvunnit soporna så kändes det jättebra för då kände de att de hade kunnat bidra till att få en bättre miljö. Där låg aldrig några sopor på marken längre och det gick så lätt att återvinna saker igen.