Jag, Shula, jobbade för ett energiföretag som hade en massa solpaneler i öknen. Solpaneler täcke ungefär en femton del av jordens öknar och var helt klart den allra största energikällan. Staden jag bodde i var vid kusten i en öken som var mycket miljövänlig, hade skyskrapor och en stor mur. Jag brukade resa runt mycket på olika möten (i VR förstås). Det blev vanligt att man talade om olika organisationer som försökte roffa åt sig eller förstöra företagets solpaneler. På grund av oroligheter i landet började man skapa solpaneler som kunde förflytta sig. Då kunde det lättare undvika de som inte hade några satelliter. Också, en epidemi tog kol på åtta av tio människor i hela världen strax efter att jag föddes. Det ryktas om ett företag som ligger bakom epidemin, fast jag tror inte på det.

En dag pratade man om någonting speciellt. Vi borde ha ett avtal med Amazon att få gräva i kometer som det finns aluminium på!, sa vår vd. Solpanelsföretaget behövde väldigt mycket aluminium och det från rymden hade blivit billigare än gruvor på jorden. Jag hade alltid föredragit Google med deras YouTube där jag brukar kolla på olika videor och serier. Eftersom det var en stor grej för mig berättade jag det för mina två vänner, Marwa och Jinan. Vem är bäst, Amazon eller Google?, frågade jag dem. De förstod att jag frågade om de tyckte om beslutet företaget hade gjort. Jag bryr mig inte så mycket om det, för jag vill helst inte förlora mitt jobb och göra det till en stor grej, berättade Jinan. Marwa hade andra planer dock. Jag tänker rymma till grannstaden som stödjer Google! Folk som stödjer Amazon kommer aldrig vilja ha YouTube för att Amazon och Google är ärkefiender. Jag är rädd att jag får sparken på grund av det och därför är det lika bra att rymma, menade Marwa. “Det låter som en bra idé om du frågar mig”, svarade jag.

Marwa och jag flydde ifrån staden på natten i en hemlig tunnel som var liten och trång. Vi trodde att vi skulle vara ensamma, fast en robotkatt kom och visade vägen till Agadir. Den var väldigt omtänksam jämfört med alla andra robotar ute i öknen. Därför har man osynlighetsdräkter på sig utanför städerna. På morgonen kom vi till Agadir som faktiskt såg ut ungefär likadan som vår hemstad Ifni. Några personer vi inte känner igen kommer och hälsar på oss. “Kan man söka jobb här?” fråga Marwa halvsarkastiskt. “Vi kommer från Ifni som numera stödjer Amazon. Vi är rädda att de kan sparka oss för att vi tycker om YouTube”, fortsatte jag. Tack vare vår glada inställning till Google så fick vi snabbt jobb på solpanelsföretaget i staden.

En dag när jag tog en titt på muren utanför staden såg jag några personer som stack ut med en fångad solpanel. Ibland dem fanns min forna vän. “Vad gör du här med banditerna?”, säger jag. “Jag insåg att Google och Amazon är lika mycket skit”, säger han surt. “Vi kan inte skapa några nya solpaneler när vi inte har tillgång till rymden och när de förhindrar oss”, berättar Jinan. “Tänker du inte på hur mycket Google har gjort för oss?

De har gjort att man kan lätt vara en del av Youtube videos och förändra dem lätt med sin roll, ha snabb internet över hela världen och ha gjort flygande transport helt miljövänlig”, fortsatte jag. “Var Google inte bakom epidemin?”, säger Jinan besviket. “Varför skulle vi tro på detta påhitt?” svarade Marwa och fotade banditerna. Hon viskade att vi skulle sticka och vi sprang därifrån. Han kanske inte är på min sida fast jag skulle inte vilja se honom bli dödad på order av staden. Jag vill dock inte att han ska ta solpaneler tillsammans med våra fiender heller. Vad ska man göra? Till slut bestämde vi att berätta för stadens ledare. “Jag såg banditerna ta många solpaneler utanför stan, är vi körda?”, säger Marwa. Vi vet om solpanelsrånen att det förekommer då och då och vi försöker göra åt bästa åt det. Fast vi har större problem just nu… “Är det inte lugna pucklar för oss?”, säger jag. “EMMMM NEJ. Jag har hört om att den amazon-lojala staden i närheten ska attackera oss imorgon och är klart ett större hot än ett tusental banditer som bor i hemliga grottor i öknen.”, fortsätter han. “Om de nu är så galna, kommer inte hela Amazon att förklara krig på Google?”, frågar jag. Det är precis vad de tänker göra fast de vill ha “bevis” på att Google var bakom epidemin och därför är vi i staden varit oroliga den senaste tiden.

Efter en sömnlös natt fick jag en underlig order från Google. En order som skulle förändra allting. Jag skulle flyga i ett litet flygplan till en okänd plats i Googleland. Man fick inte reda på var jag skulle göra där fast jag tyckte att det skulle bli kul även om min kompis stannade kvar i Agadir. Hon sa hej då till mig och jag flög iväg. Det tog endast runt en timme att komma dit. Vad man såg förbryllade mig. Var jag ute i det vilda? En person kom å ledde mig in i en dold dörr till underjorden. Vad hade Google för överraskning? En stor trappa och några hissar fanns i gömslet och det gick otroligt lång ner. Man gick säkert ner minst en kilometer när jag åkte hissen! Jag frågade vad Google skulle ha för sig här fast jag fick inget svar. När jag väl var framme såg jag det största rummet jag någonsin sett. Det var en enorm server!!!! Kanske någonstans i dem fanns det nya avsnitt av mina favoritserier på youtube. “Vad gör jag här?” frågade jag vakten. “Vi har ont om personal lustigt nog”, svarade han. “ONT OM PERSONAL!?” Varför har ni inga robotvikarier?” svarade jag förvånat. “Vi behöver dig eftersom personalen behövs på andra ställen just nu på grund av kriget. Din förmåga att laga strömförsörjning och att hitta på nya sätt att få mer energi är unik och ingen robot kan ersätta dig.”, sa personalen. Nu kom det ännu en person som hälsade och visade vad jag skulle jobba med. Mina ben blev ömma medan jag gick i labyrinten av servrar fast jag behövde inte iallafall ta reda på vägen själv. Servern fick sin energi av en fusionsreaktor och hade batterier och ström från ovan om den inte funkade. Detta var det bästa som har hänt. Nu kan jag kolla på Pimp my Rocket i smyg om man är listig innan alla andra. “Fast jag vågar inte fråga ifall jag får titta på serien innan alla andra, tänk om de blir arga?”. Det går några dagar där innan jag vågar mig på att kolla på de splitter nya avsnitten. Under tiden håller jag på att experimentera med strömmen med backup servern i bunkern. Vakterna sa också senare att Amazon hade förklarat krig mot Google fast jag kände mig säker för att jag var så långt nere under marken på en hemlig plats. Amazon sa att de hade hittat bevis på att Google var bakom den stora smittan…

En dag såg jag varken människa eller robot, så jag passade på att leta efter de senaste avsnitten på Pimp my Rocket. Och jag hade tur för jag hittade sju nya avsnitt som nästan ingen annan känner till! Jag börjar kolla i VR och det blir jättespännande att se vad karaktärerna har för sig. Just då när en efterlängtad raket skulle visas upp blir allting svart. Är detta en del av avsnittet för det är så spännande? Jag väntade en minut eller två och inget hände. Så jag sket i VR:n och kollade runt mig. Kolsvart!!!! En stark lukt av någonling bränt kom in i näsan och jag blev helt förskräckt. Då sprang jag till strömavdelningen med en ficklampa och råkade springa in i en av vakterna. Båda ramlade. “Vem förstörde strömmen?”, frågar han. Jag höll på med sladdarna till backup servrarna. “Vi går och kollar först vad som har hänt innan det blir värre”, berättar jag. Vi upptäckte att fusionsreaktion inte kom igång och att mer eller mindre allting luktade skit och såg halvbränt ut. Mer personal kom och såg förvånat på mig. “Hade du på någonting medans du satte i sladdar?”, frågar någon i personalen. “Det är många sladdar att hålla koll på”, svarade jag. Många började rynka pannan och jag blev då orolig. Plötsligt kom ingen mindre än Googles ledare själv rusandes till mig, Darnell Paxton. Detta är den värsta tiden för ett avbrott i datacentret! Vi är ju i ett nytt världskrig med Amazon! berättade han aggressivt. Han verkade vara mest orolig av alla. Nästan hela personalen på datacentret utforskade nu vad som gjorde att strömmen försvann. Man kom överens att sladdarna jag anslöt backup servrarna till fusionsreaktion hade för mycket volt. Då utsattes många sladdar och servrar av överspänning. Jag skämdes så mycket att jag sprang ifrån allt när alla utforskade vad som var fel. En illaluktande mörk, mörk labyrint av servrar och en lång, lång trappa kunde inte hindra mig, för en strålande ficklampa var på min sida. Som tur var hade porten inga vakter och var öppen. När jag kom ut ur deras håla var det natt och regnigt. Denna gången var jag helt ensam, utan Marwa, utan Jinan. Vid porten stod tre flygplan. Jag satte mig i ett av dem och flög tillbaka till Agadir, där Marwa förmodligen var. Under flygturerna såg jag många spökstäder. Man fick ta en stor omväg för att undvika Amazons drönsvärmarna. Medans jag flög undrade jag om YouTube var nere. “Har jag förstört det jag tycker mest om?” tänkte jag.  Det är ingen idé att använda internet nu när jag flyger eftersom kanske Amazon eller Banditerna upptäcker mig.

Efter flera avbrott på grund av oväder och sökande efter konservburkar i spökstäder kom jag äntligen hem tretton dagar senare. När jag såg staden från ovan såg det ovanligt lugnt där. Vad har hänt? Jag landade direkt på taket där jag bodde den tiden jag var här. Marwa upptäckte mig när jag skulle landa fast hon verkade inte glad. “Google är ett minne blott, sa hon dämpat”. Skojar du?, svarade jag. “Shula, en av Googles hemliga datacenter slutade fungera. Servrarna där var främst ansvariga för att kontrollerna människors tänkande i Googleland”, berättade hon. “Det har jag svårt att tro på… Att jag var bakom allt detta. Är YouTube nere?”, sa jag. “Fast Shula…., vad har du gjort? YouTube är nere för gott fast många videos och serier har arkiverats. I alla fall, folket i Googleland ville inte ha Paxton mer på grund av att de hörde att han var bakom smittan, så banditerna lyckades ta över Googleland och vårt land också”, fortsatte Marwa.  “Emmmm… är du okej med allt Google har gjort?” sa jag nervöst. “Själv har jag svårt att få in vad som har hänt, fast jag kommer alltid tycka om video och serier från YouTube. Jag tycker att vi borde ta det chill eftersom alla avsnitt av Pimp my Rocket som skulle släppas är arkiverade av olika personer!”, sa hon hoppfullt. “Det måste vi kolla på!” svarade jag och vi sprang ner till de nedre våningarna.

SNIPP SNAPP SNUT OCH SÅ VAR SAGAN SLUT!

 

Text licensierad under CC BY-NC-SA 4.0