Tänk dig en värld fylld med skräp. Skräp som allting från pet flaskor och burkar till radioaktivt plutonium. Där det tidigare växt gräs är allting täckt kilometervis med skräp. Men nu är detta inte en tanke, utan detta är ditt och många andras hem.

Axel hade alltid undrat om skräpet verkligen var så värdelöst. Han hade hört historier om hur man förr i tiden kunde använda det på nytt. Återvinning kallades det.

Axel var en rik pojke född till rika föräldrar precis som alla de andra rika barnen. Hans mamma, precis som alla de andra mammorna vägrade låta honom gå utanför den rika gränsen.

En dag bestämmer sig Axel för att rymma hemifrån. Han skulle själv ta reda på om skräpet verkligen gick att använda.

Natten kom och han virade ner sig från fönstret med repet han hade gjort från sitt lakan. Han kände sig ändå lite skyldig. Hela sitt liv hade hans föräldrar varit där och hjälpt honom när han behövt det. Men inte nu. Nu skulle han gå emot allt vad de hade att säga och tycka om honom. Han närmade sig muren av skräp som markerade gränsen för de rika området och klev över den.

Emma vaknade av att någon petade på henne. Det var en ung pojke vars kläder och hygien var oerhört rena.

Hon hade drömt hela natten om att någon äntligen skulle visa de rika fel. Att man faktiskt kunde återanvända skräpet. Precis som de gjort ute på fattiglandet i hela sitt liv. Men detta var inte vad hon trodde.

“Vem är du?” Frågade hon den okända pojken.

“Jag heter Axel, är det sant att man kan använda skräpet till saker?”

“Vad menar du? Det är väl klart att man kan, vi har ju gjort det i hela vårt liv.”

“Verkligen, Jag har aldrig hört talats om det.” Svarade Axel.

“Vad heter du förresten?”

“Jag heter Emma, kom här så ska jag visa dig”

Emma reste sig upp och tog med sig Axel för att samla lite skräp. När de fått tag på vad de behövde gick hon bort till återvinningsmaskinen.

“Kolla här” Sa hon och la i skräpet i maskinen.

Hon drog i spaken och maskinen gick i gång.

“Helt otroligt att det ändå finns elektricitet här” Tänkte Axel medans de gick bort för att kolla på lite saker som de tidigare gjort med skräpet. Emma förklarade hur det kan ta ett antal timmar för maskinen att bli klar.

När maskinen var klar kunde inte Axel tro sina ögon. Framför honom låg en helt ny tröja gjord enbart av skräp. Det kunde inte vara sant. Den såg ut precis som hans egen tröja gjorde. Men han såg själv när den tillverkades.

Han kollade runt maskinen för att se så att det inte fanns något dolt, Men det gjorde det inte.

“Det här är ju helt otroligt. Inte visste jag att man kunde göra sånt här utav skräp. Det här måste jag ju visa för de andra rika!” Sa Axel entusiastiskt.

“Den kan göra mer än bara kläder” Svarade Emma.

“Så vad säger du?” Svarade Axel. “Vill du följa med och visa detta för de andra rika?”

“De kommer aldrig att tro på oss. Det har de aldrig gjort tidigare”

“Jag kan bevisa själv att de är sant. Mina föräldrar lyssnar alltid på mig”

“Okej då, jag följer med. Men du får bära skräpet” Sa Emma.

“Så ska det låta” “Svarade Axel”

Tillsammans gick de tillbaka mot den rika staden.

Axel knackade på sina föräldrars dörr och hoppades att de inte låg i simulatorn.

Snabbare än förväntat öppnades dörren och hans mamma trädde fram.

“Åh min älskade Axel, var har du varit?”

“Kolla på detta svarade Axel och tog fram skräpet och maskinen”

“Nämen vad är detta?! En fattiglapp? Och en massa skräp?”

“Kalla henne inte så!” Röt Axel. “Bara kolla”.

Emma och Axel packade maskinen full med skräp och satte igång den. De hade valt att göra en ny flaska eftersom det går snabbast.

“Axel, Vad är det jag ska kolla på?” Sade hon samtidigt som flaskan trillade ut.

“Nämen det är inte sant. En helt ny flaska?!”

“Ja det är det” Svarade Emma och vände runt maskinen så att Mamman kunde kolla så att det inte far falskt.

“Nämen då är det ju sant. Man kan använda skräp igen. Axel nu har du varit duktig”

“Men är det inte mig du ska tacka. Du ska tacka Emma här och hennes vänner. De har använt skräp till allt sedan så långt de kan minnas.”

“Och jag tycker det är dags att alla börjar göra det” Instämde Emma.

“Det tycker jag med. Kom, vi måste visa detta till alla de andra” Svarade Mamman.

Tillsammans gick de ut och knackade på hos folk och visade hur maskinen funkade. Snabbt steg intresset. Vissa ville till och med köpa en. Efter några år hade nästan alla på hela jorden en återvinningsmaskin och nästan allt skräp på jorden var borta.

Detta var sagan om hur en rik liten pojke räddade världen från skräp och hur de fattiga kunde leva som de rika.

Också var sagan slut.