Det var  en gång när världen var bättre än vad den är idag. Världen då var annorlunda än vad världen är nu . Men åren har gått och världen har förändrats. Den planeten med dom långa smala träden, det blåa havet och de färgglada blommorna är inte kvar längre. Allt är förstört, vår atmosfär har blivit sämre än den någonsin har varit förut. Alla människor tvingas att arbeta. Länder krigar för att inte behöva arbeta för Det rikaste landet.  Alla människor är förstörda och trötta. Det finns de länderna som är helt borta eftersom dom har blivit bombade ner till grunden. Dom fattiga ländernas befolkning är tvungna att lämna sitt land för att flytta till till ett bättre land för att jobba och bo på arbetsplatsen. Kvinnorna är tvungna att göra grovarbete, dom fick skörda all mat.

Det finns en flicka som heter Tany. Hon var  tvungen att lämna sitt land för att skörda mat. Hon var tvungen att ha klänning varje gång hon skulle lämna arbetsplatsen för att ge mat och arbeta för dom Rika. Men vad dom Rika inte visste var att hon hade blivit vän med sonen till den Rika familjen.  Han hette Sam och han gillade inte att vara Rik och se dom andra svälta.

Tany kollar in i spegeln och hon kollar på sin klänning. Hennes tårar faller för att hon vill att världen skulle vara mer rättvis. Att tjejer får ha på sig vad man vill och att hon får jobba med det hon vill, att det inte finns fattigdom och rikedom. Tany vänder sig om och ser en liten varelse, och  varelsen säger.

– Vad har hänt? Varför faller dina tårar hastigt  till marken?

-Jag vill att alla ska må bra. Att världen tar oss på allvar . Vi är inte bara fattiga människor, säger Tany

– Det vill nog alla som har slitit och gråtit i timmar.  Men tro på dig själv så kan du ändra allt.

Tany vänder sig tillbaka till spegeln, torkar bort sina tårar och ler.

Denna dagen ska Tany möta dom rika. Hon åker i en vacker vit bil  på väg till det röda huset. Det hon längtar efter är att hon kan vara med Sam och rida. Hon älskar alltid att se dom 3 hästarna. Dom är hennes vänner. Tany rider igenom den rosendoftande trädgården med vinden i håret. Hon kliver av hästen  och smyger försiktigt fram till det stora blommiga trädet. Hon ser en stor manlig skugga, det är en av dom som jobbar för Sams familj. Han får ett samtal. Hon hör dåligt så hon kliver försiktigt fram med små steg. Mannen vänder sig om men hon hinner inte gömma sig. – Vad går du här ute, säger han med en rädd röst.

– Jag, jag… Hon hinner inte berätta klart sin mening utan han avbryter henne. – Du behöver inte förklara, säger han med en lägre röst.

 – Magistern frågar efter dig och jag kommer inte säga till honom att du rider Star utan att fråga.

Tany går med stora tunga steg till trappan, hon tar i handtaget  men då hör hon en röst som säger: – Förlåt, någon lyssnade på vårt samtal. Hon hör rösten i mannens mobil säga:  – Gör det imorgon, vi behöver detta här.

Tany går med små steg tillbaks till mannen för att lyssna på samtalet.

–  Magistern säger att din bil är här! Hon hoppar till, vänder sig om och säger med en rädd röst – Jag ska bara hämta min korg med äpplen. Även om hon inte hade plockat äpple. Hon springer och hämtar korgen, plockar snabbt några äpplen och går hastigt till bilen. Sams mamma ger henne en paj och säger med en låg röst, – Du får pajen, jag tror att ni kommer gilla den. Sedan åker  Tany den långa vägen hem.

Nästa dag vaknar hon upp av oväsen. Hon hör en manlig röst och kollar ut genom fönstret. – Vi behöver riva era hus!

Tany klär på sig hastigt så att kläderna sitter lite slarvigt. Hon springer till ytterdörren. Knuffar bort alla så att hon kan komma  fram snabbare. Med en hög röst säger hon “Var ska vi bo?”. Den manliga rösten säger – Ni har till imorgon att packa era saker och ta det användbara för ni kommer att behöva det.

Tany  känner igen rösten, hon hade hört den innan men var? Jo, nu kommer hon ihåg. Det var rösten i mobilen som hon hörde hemma i Sams familjs hus, den som arbetaren pratade med. Men varför var det så viktigt, att riva deras hus?

Hon vänder sig om och hon ser alla gå med ledsna miner till sina små hus. Hon ser en gammal gubbe ställa ut sin kartong med saker som han inte behöver. Tany ser färger, hon reser sig upp, stänger sitt fönster och går snabbt till dörren.

Bredvid hennes mammas rum finns en kartong där hon kastar iväg saker som inte är användbara. Hon ser sin mamma börja gråta. Tany smäller igen dörren och springer till sin granne. Hon frågar om hon får använda färgen och frågade snällt om han har tejp. Han svarar ja med en ledsen röst “ Ja, jag har tejp. Du får ta det du behöver för jag behöver inte det, säger han. Hon tackar och springer tillbaka till sitt hus.

Hon öppnar dörren, springer in till sitt rum och  tar bort alla saker hon hade på sitt skrivbord . Hon sätter färgen och tejpen, på golvet ser hon massor av pennor. Hon böjer sig och tar en penna från det stökiga golvet. Hon börjar skriva massa meningar på små kartongbitar. Hon färglägger med färgglada färger. Hon har skrivit klart allt. Hon tar alla skyltar och går hastigt till sin ytterdörr. Då kommer hon ihåg att hon glömde tejpen så hon går tillbaka. Hon ramlar över en av sin mammas kartonger och hennes mammas favoritkopp går i sönder. Hon knuffar porslinsbitarna under hyllan och hämtar sin tejp.

Tany springer fram till en sten mitt i stan och skriker “Vi ska behålla våra hus! Dom har tagit oss från vårt hem en gång innan och vi ska inte låta dom göra det igen!” Hon hör ett mummel och hör en kille till vänster högt säga JA. Hon gnuggar sina ögon, hon tror att hon ser Sam. Killen till vänster har blont brunt hår med en keps, bruna ögon, vit T-shirt och bruna shorts. Samma kroppslängd som Sam. Det är Sam! Inom henne sprids en känsla av lycka och hopp. Invånarna i byn rusar fram till stenen där Tany står och de tar hennes färgglada skyltar.  

Den stora gula och smutsiga traktorn kommer i samma riktning där invånarna står med Tany och Sam. Bakom traktorn kör en röd bil med ett  flak militärer med vapen om någon skulle demonstrera . Så klart vill dom demonstrerar för dom vill ju att deras by ska finnas kvar.

Militärerna skriker “Akta er annars skjuter v!”. Dom riktar pistolerna och börjar skjuta mot Tany. Tany duckar men kvinnan som står bakom Tany får skottet. Hon ser hur Sam börjar springa till kvinnan och skriker “Vem är doktor?” Tany vänder sig om, sätter sig på marken och kollar på kvinnan. Hon ser sin mamma. En doktor kommer och tar henne till närmaste hus. Tany ser i sina tankar varelsen i hennes rum och tänker på vad varelsen sa till henne, “Tro på dig själv så kan du ändra allt.” Hon tänker till och säger till sin mamma – Allt kommer klara sig. Tro mig. Hennes tårar faller. Tanys mamma tar hennes hand och klämmer den. -Jag tror dig säger, hennes mamma glatt.

Några år senare…

Tanys mamma mår mycket bättre. Hon har återhämtat sig efter den hemska skottskjutningen. Sam och Tany har rest över hela världen till fattiga byar och med hjälp av Sams familjs pengar har dom köpt svarta tunnor som renar smutsigt vatten med hjälp av solen. Sams familj köpte också plantor och reste till dom nerbombade länderna och planterade plantor överallt.  

Människorna på planeten mår mycket bättre. Vår atmosfär är lite bättre. Mannen som pratade i mobilen lyckades inte ta deras mark för att bygga höghus, Tany och Sam stoppade det. Istället för att använda bilar så cyklar man. Ingen mat fraktas för allt är närodlat. Alla arbetar schysst och alla barn studerar växter för att veta hur man tar hand om dom, vilka man kan äta och vilka man inte kan äta.  Från att vara en bra planet till en fruktansvärd värld, så kunde man ändra allt.

Du som läser DU kan hjälpa till att få en bättre värld. Ändra faror, fattigdom och hunger. Ge barn utbildning och skapa EKOLOGISKT, att människor kan  arbeta schysst och inte arbetar utan vilja och inte blir skadade på arbetsplatsen. Gör något nu, inte senare, det kan vara för sent.

-NETM <3

I min saga har jag tänkt på dessa globala målen: fattigdom, hunger , jämlikhet, anständiga arbetsvillkor och ekologiskt tillväxt.