Jordens plattor fortsätter röra sig, alla länder rör sig åt olika håll och håller på att kollidera. Alla kontinenter blir en enda stor kontinent. Isen på jorden smälter, vissa länder är helt under vatten.Det blir mindre och mindre plats för människorna att leva på. Det blir mer och mer problem med miljön och människorna måste agera fort innan allt liv på Jorden dör ut…

Det var år 2423. Alla människorna levde på en enda stor kontinent. Många länder hade täckts med vatten. Det är mycket land som ligger under havsytan. Många människor har undkommit. Det finns bara 2 miljarder människor kvar på planeten. 5 miljarder har dött. Många människor bor i små byar. Människorna har levt med sån extrem panik, så de vet inte vetat vad som har skapats långt, långt inne i skogen…

Thomas är en av de människor som lever på denna kontinent. Han har ingen tröja. Det är alldeles för varmt för att ha på sig någonting sådant. Människorna måste tänka på att hålla sig i skuggan så mycket de kan, och inte röra sig så mycket. Ju mer de rör sig, desto svettigare blir de. Och då blir de törstigare. Och det finns inte jättemycket vatten på denna kontinent. Det enda vattnet kommer från en liten sjö i närheten. Annars så är det saltvatten, och det hjälper inte så mycket, så människorna här måste ta det lugnt och inte anstränga sig.  Thomas har som uppgift att fixa mat åt sitt folk.

Thomas, som bor i en liten, liten by, där det bara bor 20 personer, har många uppgifter att göra. Eftersom folket ska leva så måste han t.ex jaga efter mat. Han har vissa maskiner som kan göra jobbet lite enklare för honom, men det mesta funkar inte längre eftersom det en gång blev något fel med en fabrik. Så det finns ingen elektricitet på Jorden och det mesta fungerar inte längre, men Thomas har några maskiner som fortfarande funkar, som inte behöver elektricitet. De går på syre, och om en del går sönder, så är det inte svårt att fixa det igen. De är gjorda av plast, och om Thomas går till havet kan han hitta hur mycket plast som helst! Han har varit ute på havet och hittat ett antal plastöar som är lika stora som Gotland. Alltså.. Jättestora plastöar! Det finns en hel ö, som är helt gjord av plastpåsar! Det är tonvis med plast som människorna förr i tiden har använt.

Människorna lever ett mycket enklare liv idag, än de gjorde förr, när folk var tvungna att leva likadant som de gör nu. För nu så finns det bättre saker som förenklar jakten och annat. Thomas är ute och jagar i skogen. Men han går lite för långt in. Han har gått vilse och vet inte vilket håll han kom ifrån. Han är jätterädd för att han har hört många konstiga ljud. Och legenden säger att det finns jättar, troll och dvärgar en bit in i skogen. De flesta tänker “Dvärgar.. vad kan de göra?” och tror att dvärgar är snälla små människor som inte kan göra någonting. Men dvärgarna är mycket smarta och listiga. Thomas har hittat små kläder och en liten mini-klubba. Han antar att det är dvärgarnas och han blir ännu räddare. Han vill inte att dvärgarna ska komma och ta honom. Och han har hittat ett STORT fotavtryck, antagligen av en jätte, för den är alldeles för stor för att det skulle kunna vara en människa.

Thomas har nu varit vilse i skogen under tre dagar. Han har hittat ett par hjortar som han har ätit. Men hans vatten börjar ta slut. Och det måste gå FORT för honom att hitta vatten, för annars kommer han inte klara sig länge. Och att det ska regna är det inte lönt att hoppas på. Thomas vandrar och vandrar länge in i skogen för att hitta något vatten, eller vägen tillbaka. Och då, så ser han vatten! Han rusar dit, men han hinner inte se att han går på en fälla. Han blir fångad i en bur. Han väntar, och väntar, och tänker att någon ska komma nu. Men ingen kommer. Han väntar länge,länge. Då hör han ett prasslande i busken! Han ser en liten hatt sticka upp bakom busken och han tror att det är någon från hans folk som kommit för att hitta honom. Så han skriker högt “Jag är här borta! Snälla hjälp mig!”,  men det som tittar fram, är inget som han trodde det skulle vara. Det är ett troll som kommer fram till honom och säger “Nämen, titta vad vi har här”. Detta räcker för att mätta hela min familj.” Thomas ber trollet att släppa honom, men det vägrar han göra…

Hans folk börjar bli oroliga. För Thomas har varit borta i flera dagar nu.

Thomas bönar och ber, men trollet vägrar släppa honom. När trollet kollar bort så försöker Thomas ta isönder buren. Men det är väldigt svårt. Trollet säger att det inte är någon idé eftersom buren är gjord av en dvärg. Då kände Thomas att det var meningslöst att försöka ha sönder buren med bara händerna, eftersom det är en dvärg som har gjort den. Troll har bra tekniker för att bygga olika saker. Trollet tar och somnar bredvid buren, och Thomas fick då en idé! Han såg att trollet hade en klubba av träd bredvid sig, Thomas försöker nå den, men han når inte riktigt fram. Han bryter en gren från trädet, och ber om ursäkt till trädet och att han ska plantera ett nytt träd för att han fick ta en pinne.

Med pinnen så försöker han nå klubban, men han når fortfarande inte. Han försöker komma på någonting fort, innan trollet vaknar. För då kanske han aldrig får denna chansen att fly. Han tänker om han kan börja pinnen på något sätt, utan att den bryts…

Hans folk har sänt ut några personer som ska försöka hitta Thomas. De har blivit tillsagda att inte gå för långt in i skogen, för då kanske dem också går vilse eftersom att de inte känner till dem områdena. Så dem ska hålla sig borta.

Thomas har testat olika sätt, och han har lyckats böja pinnen utan att ha sönder den. Han sträcker ut pinnen och tar tag i klubban. Med klubban så slår han sönder buren, och springer därifrån väldigt fort. Han springer så fort han kan så inte trollet ska hinna vakna och se vart han springer. Han kollar bak, och ser att trollet fortfarande ligger ner och sover på samma ställe som han gjorde innan. Han ser ett litet hus, som ser ut att vara inbyggt i en kulle. Han springer in i huset, och ser att det står mat framme. Han går försiktigt fram till matskålen, och äter. Han äter, och äter… Och äter. När han ätit så kollar han runt i huset. Han tycker det är ett väldigt fint hus. Men då så hör han att dörren öppnas. Han springer och gömmer sig i garderoben. Han försöker kolla ifall han ser någon. Han ser någon liten person gå fram och tillbaka. Han tänker “Varför är det ett barn här inne själv?” Han går ut till barnet och frågar varför han är här själv. När barnet vänder sig om, så ser Thomas att det inte är något barn… Han backar sakta ut genom dörren. Han har stött på en dvärg. Om han rör sig för snabbt så kanske dvärgen slår eller fångar honom. För dvärgarna i skogen har väldigt dålig syn men är väldigt smarta. Och de har ett otroligt bra doftsinne! Så om man backar långsamt så kanske man kommer därifrån. Men om man rör sig för snabbt så är det ingen idé att springa ifrån dvärgen. De har alltid ett eller annat sätt att komma ikapp någon. Eftersom  dvärgar kan känna lukten av någon på nästan 2 kilometer, så kommer den att spåra upp honom om han springer. Men om han går så märker inte dvägen av att han var där, han kommer kanske tro att han inbillade sig. Springa, eller göra en fälla. Det vet man inte, för de överraskar alltid.

 Thomas backar ut väldigt sakta, och stänger dörren väldigt tyst, sen så springer han vidare. Han ser att det är slutet av skogen. Han blir jätte, jätteglad för han känner igen sig nu. Så han springer ut det fortaste han kan, och skriker “Jag är hemma!!!”. Han ser till och med sitt folks hus lite längre fram. När han kommer hem blir han kallad för “Hjälten som bodde i skogen” eftersom  han var i skogen i lite mer än en vecka. Men Tomas tänker varje dag på skogen, trollet och dvärgen. Och han tänker mer och mer på att det som hände honom kanske var viktigt för honom, hans folk och för världen. Kanske kan skogen, det listiga trollet och den smarta dvärgen hjälpa miljön och människorna? Tomas bestämmer sig för att återvända till skogen. Kanske kan Tomas bli “Hjälten som räddade världen” och göra så att alla får leva lyckliga i alla sina dagar?

 

I min saga har jag tänkt på “Bekämpa klimatförändringen